Tillbaka på mattan!

Idag tog jag mej tid (och hade ork) att återvända till yogamattan för en halvtimmes pass här hemma. SÅ otroligt skönt och välbehövligt. 

Jag har varit minst sagt stressad de senaste dagarna. Över att jag/vi inte ska bli friska och över allt som ska hinnas med innan tisdag. Fick ett mindre nervöst sammanbrott idag då det kändes som det var ungar överallt (rätt sant ändå) och jag inte kom nånstans med varken packande eller städandet. 

Men sen tog jag några djupa andetag och la i en ny växel. Barnen hjälptes åt och så röjde vi undan leksaker och fick alla ytor fria från krimskrams och jag kunde äntligen få bättre överblick. Inse vad jag faktiskt fått gjort och se vad som är kvar. Jag fungerar verkligen så, är det extremt rörigt runtom mej så blir jag även splittrad i tanken. Nån som känner igen sej?

Sen kom C hem med takeaways så jag slapp iaf tänka på att laga middag. Imorgon ska jag och C hjälpas åt och se till att huset är helt i ordning och att allt är packat och klart inför tisdag. Vi har även en del bankärenden att reda ut. Tydligen har våra nya mastercards skickats ut till fel adress och därför blivit återsända. Och nu fungerar inte våra nuvarande kort! Så jäkla dålig tajming med två dagar kvar till resan. Gaaah! Vet faktiskt inte hur vi ska lösa detta, men vi ska ringa vår bankmanager imorgon och se vad dom kan göra. 

Nu ska jag SOVA och försöka lägga ner precis allt som snurrar i huvudet. Det ska trots allt bli himla härligt att komma iväg även om det är mycket fix så här innan. 

Night Night 💕 

En stund för mej själv 

Hur kommer det sej att tiden går så snabbt när dom små liven sover? Förmodligen för att jag har så mycket jag vill hinna med att jag inte vet var jag ska börja. Vika tvätt? Plocka undan i köket? Bädda alla husets sängar? Ta en dusch? Yoga en kvart? Ta en promenad? Blogga? Just den här morgonen valde jag att strunta i måstena och göra en latte och sjunka ner i soffan framför ”Ellen Show” på tvn. Samtidigt som jag skriver till er. När det gäller att härliga saker är det bra att kunna multitaska!

 

 

 

 

C är hemma idag och skötte därför lämningen av barnen och är nu i simhallen med A. Så jäkla skönt för mej att bara kunna hänga hemma en morgon. A har ju annars förskola måndag, tisdag och onsdag så även om L kan ta bussen till skolan så måste jag lämna A så då kan jag lika gärna lämna dem båda.

Efter skolans slut idag är det däremot full rulle, L har ett birthday party att gå på och jag har ordnat en playdate åt A. Samtidigt så har vi ”parent interview ” med L:s lärare. Utvecklingssamtal med andra ord. Heter det fortfarande så i Sverige? Hursomhelst, tur att C inte är nere på farmen idag. Måste köpa presentpapper också. Gaah så störigt, vi har present men inget papper eller snöre. Jag önskar jag var en sån där organiserad förälder som hade ett litet skåp med presentpapper för alla ändamål och aldrig hade slut på tejp eller snöre. Jag har iallafall fått för mej att såna föräldrar finns?

Nä nu ska jag dra på mej lite kläder och antingen ta en promenad i det regngråa vädret (First day of Winter här idag) eller rulla ut yogamattan. Jag har tipsat om detta förut men för er som är nya läsare så är appen ”Yoga Studio” den bästa yogaappen enligt mej. Kostar litegrann men är värd varje krona/dollar!  Sen har jag ett medlemskap på sidan OneOeight, även det en grym sida med hundratals pass, allt från gravidyoga till postpartum till helt vanliga klasser. Här finns något för alla, från nybörjare till riktigt avancerade yogis.

Testa vetja!

I´ve got this!

Jag har varit ensam med alla tre barn sen igår morse och det har gått toppen! Vi har grejat både play dates, tidiga morgnar och lämningar vid aktiviteter, luncher och fikor ute och att handla mat tillsammans. Våra middagar har knappast varit avancerade men dom har tillagats hemma! Alla barn har badats och L och A har somnat tidigt och smidigt båda kvällarna.

Ni anar inte hur mycket jag behövde den här boosten! Känna att jag grejar att rodda tre barn utan att det blir kaos, superstressigt eller onödiga bråk. Självklart kommer såna dagar också men jag behövde verkligen få känna flyt efter den senaste veckan, och faktiskt bli lite stolt över vad jag kan.

En annan milstolpe är att jag gjorde mitt första yogapass hemma idag. Bara 15 minuter men jag är så tacksam för den stunden – min kropp tackade mej efteråt. Jag är så stel i både rygg och nacke efter allt stillasittande och allt annat än ergonomiska amningspositioner. Samtidigt så kände jag mej smidigare än på länge, jag kunde äntligen röra mej obehindrat mellan poserna utan en stor mage i vägen!

 

 


1 week postpartum

Dom här bilderna tog jag i söndags, exakt en vecka efter förlossningen:

 

img_2527

img_2531

 

 

Nu börjar mitt jobb med att sakta bygga upp styrkan i min kropp igen. Det här är ju lite av mitt ”omvända problem”, att jag så snabbt tappar i vikt när jag ammar och blir alldeles för tanig om jag inte passar mej. Måste hela tiden tänka på att jag ska ”äta, äta, äta” och utmaningen är att få i mej tillräckligt kalorier utan att fylla på med skräpmat. Något jag inte är vidare duktig på. Det slinker ner choklad, glass och sötsaker varje dag – amningen och den förlorade sömnen gör att jag är mer sötsugen än nånsin.

Samtidigt så tänker jag att det får vara så nu ett tag. Så länge jag äter ordentligt med mat så gör ett par fikor om dagen inte så mycket – tvärtom 😉

Något jag längtar efter är att komma igång lite lugnt med yogan, att få sträcka ut och stretcha min stela kropp – framförallt axlar och rygg tar ju snabbt stryk efter timmar i konstiga amningspositioner. Jag försöker även att växla arm med vilken jag bär O men det är svårt, föredrar ju att ha högerhanden fri och automatiskt så skjuter jag ut vänsterhöften något som jag av erfarenhet bara blir värre ju tyngre bebis blir. Inte bra för den stackars ryggen!

Har funderat på att skaffa bärsjal, vad tycker ni andra mammor – är det bättre än bärsele? Är dom krångliga att knyta? Känns det inte som att bebis kan ramla ut? Eller knappt få luft? Dela gärna med er av era erfarenheter! En annan grej, hur många swaddlar sina bebisar när dom ska sova? Det är väldigt populärt här men jag känner att det inte är ultimat eftersom O ofta har ont i magen på kvällarna och att då linda in honom så han inte kan sparka med benen känns…. lite grymt?!

Är jag ens gravid?

Var frågan jag ställde mej själv imorse efter att jag vaknade efter en natt med absolut noll känningar/symptom och mera sömn än vanligt. När jag såg min stora mage gick det ändå inte att förneka att något måste ju finnas därinne men istället började jag att tänka att ”ja jag kommer nog att vara gravid för evigt ändå”. Det känns så overkligt att det ens kommer att komma en bebis. Nånsin. Istället börjar jag förlika mej med att det här är mitt nya jag. Tung, trött och allmänt långsam. Det måste ju vara nån slags ”coping method” för att ta mej igenom dagarna det inser jag ju. Ändå ganska komiskt hur hjärnan liksom kan spela en spratt.

Igår var jag ute på en (egentligen alldeles för lång) promenad. Ångrade mej drygt halvvägs och ringde tom C för att fråga om han inte kunde komma och hämta mej. Men när jag väl fick tag på honom hade jag en sån kort bit kvar att det kändes löjligt att han skulle sätta sej i bilen med A och åka och hämta mej. Så jag tog mej uppför den sista backen hem och slängde mej sen på soffan ute. Hade ont i ländryggen hela kvällen, något jag hoppades var nån slags förvärkar men det var förmodligen bara eftersviterna från promenaden.

Imorgon har jag mitt nästa besök hos barnmorskan. Ett besök jag hade hoppats så på att slippa. Ville ju ha fött vid det här laget men nejdå. Jag går väl över tiden igen. Födde A vecka 40 + 5 och än är jag bara 39 + 4 så kanske borde jag bara ställa in mej på en vecka efter due date för att slippa bli så himla besviken varenda jäkla dag. BF är på fredag den 31:a för er som glömt 😉 Känns som jag skrivit det ett antal gånger. Jag är ledsen att bloggen är så extremt enformig just nu men jag har bara en sak i skallen. Något jag får förklara för C typ varje dag när han frågar mej om fullständigt (enligt mitt gravida jag) oväsentliga saker. Inte hjälper det att han stup i kvarten jämför en kvinnas graviditet med kossorna på farmen och när dom kalvar. Jag är ingen jäkla KOSSA har jag lust att skrika ibland. Och har nog gjort nån gång också haha.

Han tycker att han som mjölkbonde och någon som förlöst hundratals kossor kan ALLT om förlossningar och graviditeter. Okej att förvånansvärt mycket är lika men det är även otroligt många grejer som INTE är det. Min älskade man, han vill ju bara väl men ibland landar det fel…

Nu ska jag se om jag kan få till nån slags rörelse i form av lite gravidyoga eller ett lätt styrkepass. Jag vet att jag kommer må så mycket bättre efteråt. Blir bara ännu segare av att sitta still en hel dag. (Lovar att jag även vilar och slappar en massa!)

 

 

Today´s Coffee Spot

Här drack jag mitt morgonkaffe och åt en frasig ham and cheese crossaint efter att jag varit på ett 90 minuters Yin Yang Yoga pass. Nästan FÖR bra för att vara sant! Och det var nog tur att jag fick en sån härlig morgon för eftermiddagen gick minst sagt i stressens tecken.

Jag och A fastnade i världens trafikkaos när vi skulle hämta L från skolan. Vi åkte hemifrån 15-20 minuter innan han slutade vilket brukar vara fullt tillräckligt. Men inte idag då det var broarbete. Det tog mej 45 minuter att komma fram! Dessutom öppnade himlen sej och det fullkomligt öste ned med regn. Som tur var fick jag tag på en mamma till en av L:s kompisar, och hon kunde leta rätt på L och låta honom hoppa in i deras bil och vänta.

Sen var det bara att stressa vidare till L:s simlektion som började några minuter efter att jag hämtat L. Köerna var så långa att jag sneddade med bilen över en gräsmatta för att komma ut på rätt väg. Bad till en övre makt att det inte skulle komma en polisbil just då…

Vi kom såklart för sent, men L hann iaf vara med på 20 minuter av den 30 min långa lektionen. Jag var helt slut när L slutligen var ombytt och hoppade ner i poolen med sin grupp. Efter L:s lektion väntade bad och lek. 40 minuter höll jag ut sen övertalade jag barnen att det var nog och vi gick upp, duschade och klädde på oss och åkte sen och käkade thaimat till middag. Bästa beslutet nånsin!

Nu ska jag ta ett sista krafttag och natta mina älsklingar.

 

 

En heldag i Invercargill

Igår körde vi sammanlagt 40 mil, och hann med allt detta;

 

 

 

Fika, stopp på 3 museum med gamla bilar och motorcyklar, världens godaste lunch, lek på lekplatser och avslutningsvis glass på Mc Donalds (kaffe för mej). Barnen var så jäkla duktiga och grejade den långa körningen med minimalt av gnäll/bråk. Dom var små hjältar hela dagen som såklart även hade väldigt roligt på de olika platserna vi besökte.

Och pappa, han var som i himlen med alla Classic cars och hojjar. En väldigt bra dag med andra ord! Idag är det min morgon, jag ska alldeles strax åka iväg och möta upp D och A för en 90 minuters stretch yoga-klass. Förhoppningsvis hinner vi catcha up över en fika efteråt, jag längtar efter lite tjejsnack med mina vänner. Och yoga är exakt vad min kropp behöver efter alla timmar i bilen igår!

 

Vilda barn och trött mamma

Idag åkte vi till Wanaka där pappa gick på flygmuseum medan jag tog med barnen till Leksaksmuseumet intill. Ungarna lekte hejvilt och hade hur kul som helst på deras lekplats medan jag mest satt still på en bänk. Då mår jag som bäst, när jag sitter still. Jag känner mej plötsligt höggravid. Jag ser nog inte så besvärad ut av graviditeten, jag är ju högst rörlig fortfarande men det KÄNNS i kroppen ändå vill jag lova.

Som ikväll när jag drog med hela familjen (pappa och barnen då C är borta) på en promenad runt Jacks Point. Att småspringa efter barnen på deras cyklar och skjuta dom/ och/eller deras cyklar uppför backarna var lite i häftigaste laget tyckte min kropp.  Jag glömde dessutom mitt smileybelt hemma. Jag beskrev det till pappa som att det känns som att ett ben är på väg att ramla av haha. Känns ju nästan så. Att allt sitter löst liksom.

Fast det var ändå väldigt skönt att komma ut och röra på sej och andas frisk luft efter en dag i bilen. När barnen hade somnat gjorde jag lite gravidyoga här hemma. Jag känner på mej att mitt yogamedlemskap på one0eight.com kommer att bli väl använt framöver, även när lillebror är här. Skämde därför bort mej själv idag med en ny ekologisk yogamatta, en bolster som jag saknat i flera år och ett yogablock. Klickade precis hem alla tre från Golden Yogi. Iiiih vad roligt! Sen jag blev mamma får jag alltid  mer eller mindre dåligt samvete när jag köper något till mej själv istället för till barnen men det här är jag värd! En liten gravidpresent till mej själv 🙂

Bilder från idag:

Yoga Girl

Yogan är ett måste för mej just nu, minst en gång om dagen – ibland två, besöker jag min matta. Vissa gånger för ett längre pass, andra gånger bara en kort stretch med de övningar kroppen längtar efter. 

Och de dagar jag av nån anledning inte hinner eller får till ett pass känns direkt av i form av tightare rygg eller stela höftböjare. 

Jag har fått hem mitt smiley-belt nu och det använder jag dagligen, framförallt i slutet på dagen när rygg och fogar är extra trötta. Enda nackdelen är att jag lägger ifrån mej det stup i kvarten då det är obekvämt att sitta med. Tänk stor gravidmage kombinerat med ett brett njurbälte. Men annars är det toppenbra! 

En sak till jag vill tipsa om, både till ickegravida och gravida läsare, Yoga Girls företag one0eight.com erbjuder just nu ett gratis prova-på-medlemskap där du kan testa några av deras hundratals yogaklasser online under 10 dagar. Det finns något för alla, jag lovar! Spana in vetja 😘

Never Look Back

Mitt gravidtillstånd nu är verkligen upp och ned, vitt eller svart. Ena stunden känner jag mej starkast i världen och är så tacksam och imponerad över vad min kropp orkar och klarar av. För att i nästa stund vara nära upplösningstillstånd och bara vilja att bebis ska födas NU.

Allra värst är det under natten när jag inte kan andas pga min pollenallergi, ögonen rinner och svider och det är även nattetid som ryggen värker som värst. Igår natt var jag upp och gjorde yogaövningar 02.00 för att jag hade så otroligt ont. Tårarna rann i ren frustration av smärtan och över att jag var så trött. 10 jäkla veckor kvar var det enda jag kunde tänka.

Men sen blir det äntligen morgon, jag får i mej frukost och kaffe och blir så sakteligen människa igen. Och efter min cykeltur runt Kelvin Heights kände jag mej rent utav hög på livet!! Summa summarum kan väl blir att vecka 29 för mej som gravid innebär höga toppar varvat med djupa dalar.