Tillbaka på mattan!

Idag tog jag mej tid (och hade ork) att återvända till yogamattan för en halvtimmes pass här hemma. SÅ otroligt skönt och välbehövligt. 

Jag har varit minst sagt stressad de senaste dagarna. Över att jag/vi inte ska bli friska och över allt som ska hinnas med innan tisdag. Fick ett mindre nervöst sammanbrott idag då det kändes som det var ungar överallt (rätt sant ändå) och jag inte kom nånstans med varken packande eller städandet. 

Men sen tog jag några djupa andetag och la i en ny växel. Barnen hjälptes åt och så röjde vi undan leksaker och fick alla ytor fria från krimskrams och jag kunde äntligen få bättre överblick. Inse vad jag faktiskt fått gjort och se vad som är kvar. Jag fungerar verkligen så, är det extremt rörigt runtom mej så blir jag även splittrad i tanken. Nån som känner igen sej?

Sen kom C hem med takeaways så jag slapp iaf tänka på att laga middag. Imorgon ska jag och C hjälpas åt och se till att huset är helt i ordning och att allt är packat och klart inför tisdag. Vi har även en del bankärenden att reda ut. Tydligen har våra nya mastercards skickats ut till fel adress och därför blivit återsända. Och nu fungerar inte våra nuvarande kort! Så jäkla dålig tajming med två dagar kvar till resan. Gaaah! Vet faktiskt inte hur vi ska lösa detta, men vi ska ringa vår bankmanager imorgon och se vad dom kan göra. 

Nu ska jag SOVA och försöka lägga ner precis allt som snurrar i huvudet. Det ska trots allt bli himla härligt att komma iväg även om det är mycket fix så här innan. 

Night Night 💕 

Nya hälsotrenden

 

Ingen har väl missat den nya heta drycken på caféer? Tumeric and Ginger Latte. Jag var förstås inte sen med att testa (älskar att prova nya grejer) och nu beställer jag ofta in en sån här om jag vill ha något värmande med en naturlig hälsoboost utan koffein. Gissar att dom finns i Sverige också eller har jag fel? Nån annan som testat?

 

 

Efter min Tumeric Latte ledde jag Boot Camp. 3 mammor kom idag 💕  Tillsammans med alla barnen fyller vi upp lokalen bra. Idag var sista gången innan vinteruppehållet, jag startar upp i September igen när det börjar bli lite mildare väder så vi kan vara utomhus.

 

 

Vi har haft en SÅ himla mycket bättre dag idag jag och O 💙

 

 

Jag har haft mera marginal och tagit det lugnare, sett till att han fått komma ut ur bilbarnstolen och ammas och sträcka på sej i tid, innan han hinner bli uttråkad. Alla ärenden har såklart tagit lite längre men varit så himla värt det.

 

 

Kolla bara på den här nöjda minen! Älskade barn. Jag lär mej saker utav dej varje dag.

Plats att andas 


Jag har sagt det förut och säger det igen, jag är så oerhört tacksam över att ha denna otroliga natur precis utanför dörren. Att komma ut och vandra är verkligen mitt sätt att koppla av, få chans att sortera tankarna och ladda om.

O gråter en hel del just nu och det tär på mej måste jag erkänna. Han blir stundtals alldeles otröstlig och det är en hemsk känsla att inte kunna trösta honom. Jag går sönder lite inombords varje gång han får en sån lång gråtattack. Jag har aldrig upplevt samma sak med L eller O, att dom gråter så häftigt att inget jag gör spelar någon roll eller hjälper. Det är verkligen fruktansvärt när det händer. 

Jag försöker förstås bena ut vad som är orsaken och jag tror helt klart att det är magen till en viss del, att han helt enkelt har ont. Jag har bestämt mej för att minska på mjölkprodukter nån vecka och se om det hjälper. Sen undrar jag om det nån annan ammande mamma som har erfarenheter av att kaffe ger dom små magknip? Jag älskar mitt kaffe men gör det så att O får ont i magen är det ju inte värt det. Jag dricker en latte på morgonen och ibland en efter lunch (nästan alltid single shot) så det är inga extrema mängder men det kanske är tillräckligt för en litens känsliga mage?!

Jag tror även att jag måste vara mer försiktig så att O inte hinner bli övertrött eller överstimulerad, då det verkligen påverkar honom negativt. Han kommer liksom till ett stadie där det är ”för sent” att få honom att somna, han har redan blivit så upprörd och sen eskalerar det bara. 

Detta innebär såklart en enorm stress för mej – särskilt när jag är själv och har ytterligare två barn att tänka på. Jag måste hela tiden ligga steget före och se till att O aldrig hinner bli ”för” trött eller upprörd. Det är lättare sagt än gjort vill jag lova. Känns som jag springer omkring med axlarna uppe vid öronen hela dagarna och får världens spänningshuvudvärk till följd.. 

Mina promenader är med andra ord viktigare än nånsin just nu. Med O i bärselen snarkandes tätt intill mej kan både han och jag slappna av – älskade lilla barn 💙

Mama Boot Camp och borttappad nyckel

Jag hade förberett allt superbra för morgonens Boot Camp och haft en lugn morgon hemma då C skjutsade barnen till skola och förskola. Men sen på vägen in till stan inser jag att jag inte vet var nyckeln till lokalen är.

Eller jo jag vet att den sitter tillsammans med bilnyckeln och att bilnyckeln finns NÅGONSTANS i bilen, men inte var. Jag startar nämligen bilen med en knapp så behöver inte bilnyckeln så länge den finns med i väskan/ligger i bilen. Himla smidigt men även lätt att bli lite disträ med var nyckeln faktiskt är. 

Jag trodde den låg i skötväskan men icke. Efter att jag känt efter i alla 511 fack och bokstavligen tippat upp och med på den insåg jag att nyckeln inte låg där i. Prata om att jag blev lite lätt stressad då det bara var minuter innan passet skulle börja och det dessutom öste ned med regn. 

Jag sprang tillochmed ett varv runt byggnaden i ösregnet och kände på alla dörrar i hopp om att nån skulle vara öppen.  Det var dom inte. Sen tillbaka till bilen igen för ett sista försök. O grät och tre mammor stod tålmodigt och väntade. Jag var precis redo att ge upp men då hittar jag äntligen nyckeln som glidit ner under passagerarsätet! 

Till slut blev det ett svettigt cirkelpass och alla var nöjda och glada. Jag ammade O under uppvärmningen men sen satt han nöjt i babyskyddet och tittade på när vi mammor ”hoppade omkring”. Jag tror han fann det rätt roande 😊

 


O har likadant ”storkbett” i nacken som A ❤️ Det är väldigt vanligt, hela 30-50 av alla barn föds tydligen med liknande födelsemärken. Andra ställen de kan sätta sej är panna, näsa eller ögonlock. 

En stund för mej själv 

Hur kommer det sej att tiden går så snabbt när dom små liven sover? Förmodligen för att jag har så mycket jag vill hinna med att jag inte vet var jag ska börja. Vika tvätt? Plocka undan i köket? Bädda alla husets sängar? Ta en dusch? Yoga en kvart? Ta en promenad? Blogga? Just den här morgonen valde jag att strunta i måstena och göra en latte och sjunka ner i soffan framför ”Ellen Show” på tvn. Samtidigt som jag skriver till er. När det gäller att härliga saker är det bra att kunna multitaska!

 

 

 

 

C är hemma idag och skötte därför lämningen av barnen och är nu i simhallen med A. Så jäkla skönt för mej att bara kunna hänga hemma en morgon. A har ju annars förskola måndag, tisdag och onsdag så även om L kan ta bussen till skolan så måste jag lämna A så då kan jag lika gärna lämna dem båda.

Efter skolans slut idag är det däremot full rulle, L har ett birthday party att gå på och jag har ordnat en playdate åt A. Samtidigt så har vi ”parent interview ” med L:s lärare. Utvecklingssamtal med andra ord. Heter det fortfarande så i Sverige? Hursomhelst, tur att C inte är nere på farmen idag. Måste köpa presentpapper också. Gaah så störigt, vi har present men inget papper eller snöre. Jag önskar jag var en sån där organiserad förälder som hade ett litet skåp med presentpapper för alla ändamål och aldrig hade slut på tejp eller snöre. Jag har iallafall fått för mej att såna föräldrar finns?

Nä nu ska jag dra på mej lite kläder och antingen ta en promenad i det regngråa vädret (First day of Winter här idag) eller rulla ut yogamattan. Jag har tipsat om detta förut men för er som är nya läsare så är appen ”Yoga Studio” den bästa yogaappen enligt mej. Kostar litegrann men är värd varje krona/dollar!  Sen har jag ett medlemskap på sidan OneOeight, även det en grym sida med hundratals pass, allt från gravidyoga till postpartum till helt vanliga klasser. Här finns något för alla, från nybörjare till riktigt avancerade yogis.

Testa vetja!

Back on the Bike

Igår körde jag motocross för första gången på 10 månader! Jag körde 3 varv x 3 så knappast något att skryta med men det räckte för att jag skulle bli helt skakig i armarna, ja i hela kroppen. En 450 är egentligen alldeles för tungt och stort för mej, 250 cc skulle passa mej bättre men eftersom jag och C delar på motorcykeln (onödigt med två hojar då vi ändå inte kan köra samtidigt) så föll valet på en 450. Däremot har jag varnat honom att när det gäller downhillcykel nästa säsong så kommer jag inte att dela haha.

Hursomhelst var det SÅ jäkla kul att vara tillbaka igen! Jag är verkligen ingen ”mx mom” som skulle kunna spendera varje helg med att åka till crossbanan med fullpackade lunchlådor och vara nöjd med att bara titta på – nä fy så tråkigt. Får jag köra några varv själv däremot, då är det en helt annan grej. Själviskt va? Men det står jag för!

Som tur är så är C likadan så vi förstår varann 🙂

 



O var sådär road av livet på crossbanan. Sov mest och däremellan producerade han ett par ordentliga bajsblöjor. Det var iof positivt för hans lilla mage.

I´ve got this!

Jag har varit ensam med alla tre barn sen igår morse och det har gått toppen! Vi har grejat både play dates, tidiga morgnar och lämningar vid aktiviteter, luncher och fikor ute och att handla mat tillsammans. Våra middagar har knappast varit avancerade men dom har tillagats hemma! Alla barn har badats och L och A har somnat tidigt och smidigt båda kvällarna.

Ni anar inte hur mycket jag behövde den här boosten! Känna att jag grejar att rodda tre barn utan att det blir kaos, superstressigt eller onödiga bråk. Självklart kommer såna dagar också men jag behövde verkligen få känna flyt efter den senaste veckan, och faktiskt bli lite stolt över vad jag kan.

En annan milstolpe är att jag gjorde mitt första yogapass hemma idag. Bara 15 minuter men jag är så tacksam för den stunden – min kropp tackade mej efteråt. Jag är så stel i både rygg och nacke efter allt stillasittande och allt annat än ergonomiska amningspositioner. Samtidigt så kände jag mej smidigare än på länge, jag kunde äntligen röra mej obehindrat mellan poserna utan en stor mage i vägen!

 

 


Är jag ens gravid?

Var frågan jag ställde mej själv imorse efter att jag vaknade efter en natt med absolut noll känningar/symptom och mera sömn än vanligt. När jag såg min stora mage gick det ändå inte att förneka att något måste ju finnas därinne men istället började jag att tänka att ”ja jag kommer nog att vara gravid för evigt ändå”. Det känns så overkligt att det ens kommer att komma en bebis. Nånsin. Istället börjar jag förlika mej med att det här är mitt nya jag. Tung, trött och allmänt långsam. Det måste ju vara nån slags ”coping method” för att ta mej igenom dagarna det inser jag ju. Ändå ganska komiskt hur hjärnan liksom kan spela en spratt.

Igår var jag ute på en (egentligen alldeles för lång) promenad. Ångrade mej drygt halvvägs och ringde tom C för att fråga om han inte kunde komma och hämta mej. Men när jag väl fick tag på honom hade jag en sån kort bit kvar att det kändes löjligt att han skulle sätta sej i bilen med A och åka och hämta mej. Så jag tog mej uppför den sista backen hem och slängde mej sen på soffan ute. Hade ont i ländryggen hela kvällen, något jag hoppades var nån slags förvärkar men det var förmodligen bara eftersviterna från promenaden.

Imorgon har jag mitt nästa besök hos barnmorskan. Ett besök jag hade hoppats så på att slippa. Ville ju ha fött vid det här laget men nejdå. Jag går väl över tiden igen. Födde A vecka 40 + 5 och än är jag bara 39 + 4 så kanske borde jag bara ställa in mej på en vecka efter due date för att slippa bli så himla besviken varenda jäkla dag. BF är på fredag den 31:a för er som glömt 😉 Känns som jag skrivit det ett antal gånger. Jag är ledsen att bloggen är så extremt enformig just nu men jag har bara en sak i skallen. Något jag får förklara för C typ varje dag när han frågar mej om fullständigt (enligt mitt gravida jag) oväsentliga saker. Inte hjälper det att han stup i kvarten jämför en kvinnas graviditet med kossorna på farmen och när dom kalvar. Jag är ingen jäkla KOSSA har jag lust att skrika ibland. Och har nog gjort nån gång också haha.

Han tycker att han som mjölkbonde och någon som förlöst hundratals kossor kan ALLT om förlossningar och graviditeter. Okej att förvånansvärt mycket är lika men det är även otroligt många grejer som INTE är det. Min älskade man, han vill ju bara väl men ibland landar det fel…

Nu ska jag se om jag kan få till nån slags rörelse i form av lite gravidyoga eller ett lätt styrkepass. Jag vet att jag kommer må så mycket bättre efteråt. Blir bara ännu segare av att sitta still en hel dag. (Lovar att jag även vilar och slappar en massa!)

 

 

Sista magbilderna?

 

 

Dessa magbilder fotade jag imorse precis när jag vaknat (därav mitt lite morgonsvullna ansikte ;). Kanske är detta de sista veckobilderna av magen jag tar? Galet ju.

Jag har dokumenterat magen varje vecka den här graviditeten, ända sen jag plussade i stort sett. De första veckorna var ju inte mycket att se. Mest en väldigt platt mage, men jag tyckte såklart att jag kunde se en antydan till en liten bump redan då.

Tiden har gått så himla snabbt ändå. (Ända tills nu.) Jag har i stort sett fortsatt att leva precis som vanligt, gjort samma grejer men med lite modifikation. Har aldrig varit så här aktiv och känt mej så pass pigg hela graviditeten som den här gången. Hade ju ett par veckor när jag inte kunde gå några längre promenader pga foglossning men nu när bebis har fixerat sej så har jag inte alls lika ont längre.

Himla orättvist egentligen, när jag hör hur andra stackars blivande mammor har hemska krämpor från dag ett. Jag kan inte ens föreställa mej hur det vore att må konstant illa i nio månader eller bli ordinerad ”bed rest”. Då hamnar man nog lätt i en riktig depression, och jag kan tänka mej att tanken på ett andra barn känns extremt långt borta. Mina tankar går verkligen till er! Tur att det är kvinnor som blir gravida och föder barn, män skulle aldrig klara av samma sak.

Förmodligen är ovan orsaken till att C tror att jag har flera veckor kvar till förlossning. Han har ju sett mej hur jag mådde i slutet med A, då jag var så otroligt slutkörd och mitt immunförsvar var i botten. De sista dagarna var en sån pina och jag trodde aldrig att jag skulle föda eller knappt överleva. Hade även mera ryggont med både L och A.

Så även om C går och väntar på att jag ska må likadant igen innan det är dags så tror jag inte att det kommer att gå så långt den här gången. Jag känner i hela kroppen att det inte är långt kvar! Min midwife går på sitt skift på tisdag förmiddag igen. Vi får se om bebis stannar inne tills dess. Jag gissar att han kommer nån gång däromkring.

Let’s walk

Jag är så redo för den här bebisen att komma NU. Eller okej, när C är hemma från farmen. Till helgen vore perfekt om jag får önska, särskilt eftersom min barnmorska jobbar då. Samtidigt är jag orolig att jag fortfarande har flera veckor kvar…. Jag har blivit alldeles deppig av att följa en del gravidas konton på Insta och Bloglovin. Så många verkar gå ÖVER tiden. Jag tänker främst på Yoga Girl och Ebba Von Sydow . Yoga Girl väntar ju sitt första barn så henne bör jag kanske inte jämföra mej med men att Ebba går över tiden med sitt tredje känns ju inte så hoppfullt….

Fast om det är nån man ska jämföra med så är det ju sej själv och sina tidigare förlossningar. A kom i vecka 40 + 5. Eventuellt felar det på några dagar då jag gissar att även hennes BF egentligen var den 31:a Mars, inte den 27:e Mars. Isåfall så föddes hon ju på 40 + 2.

Med L snittades jag i vecka 39 och hade verkligen noll känningar att en förlossning var på G eller ens i närheten att ske. Som jag nämnt tidigare så KÄNNER jag ju så mycket mer den här gången, sammandragningar, foglossning (har faktiskt blivit bättre sen bebis huvud fixerat sej), ett himla tryck nedåt, ilningar osv osv. Vaknar ofta mitt i natten av att hela magen blir alldeles stenhård och sen har jag jättesvårt att somna om.

Så antingen är det nära eller så är det bara min kropp som tredje gången gillt reagerar mycket starkare i slutet av graviditeten. Nu är jag i vecka 38, eller 37 + 3 för att vara exakt. Bebis är med andra ord ”färdigbakad” och kan komma närsomhelst. Eller så är det veckor kvar…. Vem vet. Jag tycker att magen inte borde kunna bli så mycket större nu. Det känns ärligt talat som jag bara är en stor mage som går omkring. Jag slår konstant i den i dörrar osv då jag glömmer bort hur mycket den petar ut. För att inte tala om det eviga spillandet. ALLT hamnar ju på magen!

Hursomhelst, jag sov typ inget i natt. Kanske för att det var fullmåne eller så är det bara alla tankar som snurrar som gör mej sömnlös. Så när jag lämnat av A på förskolan åkte jag faktiskt hem och la mej en stund på sängen. Är så tacksam att jag kunde göra just det och inte behövde stressa vidare till ett jobb. När klockan ringde efter en cirka 50 minuter så snörade jag på mej träningsdojorna och tog bilen ned till Jacks Point Walking track. Jag har längtat i flera dagar att komma ut på en promenad eller cykeltur men jag har varit själv så mycket med barnen att det inte funnits möjlighet till det. Men idag gick det! Så jag struntade i duggregnet och det gråa vädret och tog mej med lite möda högst upp på toppen. Som jag nämnde har faktiskt foglossningen blivit mycket bättre nu efter att bebis har sjunkit ned. Det är som hela mitt bäcken stabiliserat sej. Det är jag tacksam för!

Dom säger ju att promenader är bra för att sätta igång förlossningen… Jag hoppas att det ligger nåt i det!

 

 

Om ni tittar riktigt noga ser ni två små prickar skymta typ i mitten av bilden. Det är bilparkeringen. En vit och en svart bil. Så högt upp var jag alltså!