Det närmar sej avresa… 

Jag känner alltid att det vore perfekt med en dag till på sej när det gäller att packa och fixa iordning allt inför en långresa. Men ändå är vi hyfsat i fas tycker jag. 

Idag har jag skurat hela köket, alla lådor, kylskåp och frys medan C fokuserat på garaget, bilar och vedhuggning. Väldigt könsstereotypt i know. Men jag slipper helst att hugga ved 😜 

Har även bytt sängkläder och tvättat tvättat tvättat. Samt packat såklart. Och gjort plats i vår garderob så våra gäster har nånstans att hänga sina kläder. Det är ju helt klart det här med att vi ska ha hyresgäster som tar det hela till en ny nivå. Men det är ju självvalt så jag ska inte klaga (bara lite) och det inbringar ju en välkommen peng till reskassan/biljetter. 

Det som är kvar imorgon är en sista finjustering av allas väskor, vad som ska ligga var etc. Sen ska vagnen packas ihop och badrummen städas ur så snart vi har duschat och gjort oss klara. Sängarna ska bäddas om och all torr tvätt vikas. Alternativt knölas ner i nån påse! Beror på hur mycket tid jag tycker att vi har 😜 

Vi ska även lyfta ut skötbordet i garaget för att göra lite mer plats i vårt badrum. Klockan 15.40 går vårt plan så vi lär väl vara på flygplatsen kring tvåtiden. Första flygresan är inrikes då vi flyger upp till Auckland och sen till Dubai därifrån. 

C:s mamma och pappa kommer och hälsar på oss i Auckland. Vi är bara där strax över två timmar så det blir ett kort möte men dom tyckte att det var bättre än ingenting 😊 En bonus är att vi får hjälp med packningen mellan terminalerna! 

Idag gick jag på en promenad när O skulle sova. Första promenaden på en hel vecka! Precis vad jag behövde 💙

Nu är det som vanligt när jag bloggar, dags att sova.

Night Night!

Tillbaka på mattan!

Idag tog jag mej tid (och hade ork) att återvända till yogamattan för en halvtimmes pass här hemma. SÅ otroligt skönt och välbehövligt. 

Jag har varit minst sagt stressad de senaste dagarna. Över att jag/vi inte ska bli friska och över allt som ska hinnas med innan tisdag. Fick ett mindre nervöst sammanbrott idag då det kändes som det var ungar överallt (rätt sant ändå) och jag inte kom nånstans med varken packande eller städandet. 

Men sen tog jag några djupa andetag och la i en ny växel. Barnen hjälptes åt och så röjde vi undan leksaker och fick alla ytor fria från krimskrams och jag kunde äntligen få bättre överblick. Inse vad jag faktiskt fått gjort och se vad som är kvar. Jag fungerar verkligen så, är det extremt rörigt runtom mej så blir jag även splittrad i tanken. Nån som känner igen sej?

Sen kom C hem med takeaways så jag slapp iaf tänka på att laga middag. Imorgon ska jag och C hjälpas åt och se till att huset är helt i ordning och att allt är packat och klart inför tisdag. Vi har även en del bankärenden att reda ut. Tydligen har våra nya mastercards skickats ut till fel adress och därför blivit återsända. Och nu fungerar inte våra nuvarande kort! Så jäkla dålig tajming med två dagar kvar till resan. Gaaah! Vet faktiskt inte hur vi ska lösa detta, men vi ska ringa vår bankmanager imorgon och se vad dom kan göra. 

Nu ska jag SOVA och försöka lägga ner precis allt som snurrar i huvudet. Det ska trots allt bli himla härligt att komma iväg även om det är mycket fix så här innan. 

Night Night 💕 

Half way there



Jag vaknade imorse utan röst och kände helt ärligt att nä, nu skiter vi i det här med att resa till Sverige. Jag orkar inte med alla envisa sjukdomar som verkar förfölja oss, förberedelser av hus, packning och stress. 

Men det var en övergående känsla. Var bara tvungen att tänka just det när jag vaknade efter en natt av hostande och sen upptäcka att jag dessutom tappat rösten. Dagen blev iaf bättre. Jag och A lämnade av L skolan och tog sen en fika innan det var dags för A:s simlektion. Efter simningen lämnade jag henne hos min vän D som var så gullig och var barnvakt så jag kunde göra ett andra försök att åka till frisören. Dock bara för färgning, klipptid har jag inte förrän på lördag. 

När jag kom fram hade min frisör(ska) Lauren köpt en morotskaka (som plåster på såren för att hon bokat fel datum) som stod och väntade på mej. Den var sjukt god! Och tur var väl det att jag fick i mej en morotskaka förutom den smoothie jag hade med mej, jag blev nämligen kvar i nära 3 timmar. O var en sån liten stjärna under hela tiden! Han satt i mitt knä, charmade salongtjejerna med leenden, jag ammade, bytte en blöja och sen sov han två gånger. 

Lilla älskling. Jag är så kär i honom att det finns inte 💙 Jag njuter verkligen av bebistiden den här gången, även om det stundtals är minst sagt fullt upp med tre barn så sätter jag sånt värde på alla stunder jag och O får tillsammans. Och alla fina stunder jag får med alla tre barn såklart. 

Trots sjukdomar, sömnbrist och ibland känslan av att inte räcka till så känns det så himla komplett med tre barn. Jag är så lycklig över att O kom till oss! 

Mysig morgon med mina söner

Ibland är det så att jag nästan måste nypa mej i armen över att jag har tre så otroligt fina barn. TRE stycken! Jag har nog inte riktigt förstått att jag är trebarnsmamma. Känner mej ju knappt vuxen ibland (se bildbevis nedan). Andra gånger känner jag mej extremt gammal… haha. Beror på dagsformen!

Jag älskar mina barn över allt annat här i världen och är så glad över att jag fått bli mamma till just dem. Jag lär mej nya saker av dem varje dag, både om mej själv och sättet dom betraktar världen på.

Just idag fick jag en mysig morgon tillsammans med L, och O var såklart med på ett hörn han med. Jag insåg hur mycket jag saknat att få spendera tid ihop bara jag och L, min älskade förstfödde. Det brukade ju vara vi två mot världen. I hela 2,5 år låg fokus bara på honom, sen kom lilla A och exakt 4 år senare föddes O. Nu är det väldigt sällan jag och L får kvalitetstid tillsammans bara han och jag. Det måste jag ändra på, vi behöver den tiden tillsammans. Det märks så tydligt på hur nöjd han blir. Och jag med!

När vi är i Sverige hoppas jag vi kan dela upp oss då och då så att alla barnen kan få lite välförtjänt egentid med både oss föräldrar och deras morföräldrar. Åh jag längtar så galet mycket till Sverige! Barnen också ska tilläggas. C är inte riktigt lika exalterad… Fast jag vet att han också kommer njuta av att få lite miljöombyte. Kunde man bara minska flygtiden med ett dygn så skulle det vara perfekt 😉

 

Jag och L åt brunch på det mysiga caféet The Boat Shed som ligger nere vid sjön. Jag beställde Eggs Benedict och en soy cappuchino medan L valde scrambled eggs och varm choklad. Vi var helnöjda båda två! Innan dess var vi på biblioteket där L hittade en Minecraft-bok. Är det spelet lika populärt i Sverige?

 




Precis när jag känner att jag inte orkar mer…

…så bestämmer bebis sej för att ge mamma 5,5 timmars sömn i sträck! TACK älskade O. Igår var jag SÅ extremt trött efter flera nätter av alldeles för lite sömn och ville inget hellre än att lämna över O till någon och gå och lägga mej. Bara det att det inte fanns någon. C var och är nere på farmen och nån mormor i närheten finns ju inte heller… Jag längtade verkligen efter  min mamma igår. När A var nyfödd och vi bodde i Sverige så tog jag barnvagnen och en övernattningsväska och knallade över till mamma för att vila och sova ikapp. Det var helt underbart! Jag gick till ICA och köpte några nya magasin och en påse naturgodis och sen hem till mamma och landade i hennes soffa. Förhoppningsvis får jag chans till det när vi kommer hem i sommar, även om vi är på blixtvisit. Två veckor känns som det.

               Som jag längtar efter detta… ❤️



                          Sommaren 2015

Feeling Blue

Jag köpte två nya nagellack idag för att pigga upp mej själv lite. Här ser ni ett av dem, passande nog i färgen blå 😉

 

Det här har varit en jobbig vecka när jag känt mej låg och trött och haft nära till tårar ganska många dagar. Jag saknar familjen hemma i Sverige väldigt mycket just nu… fast jag vet att Juli kommer vara här i ett ögonblick. Men jag är rädd att semestern i Sverige kommer kännas likadant. Vi är ju bara hemma i två veckor.

Häromnatten drömde jag att jag och A och O stannade kvar ett par veckor extra medan C tog med sej L tillbaka till Nya Zeeland och skolan. Jag önskar nästan att vi kunde göra så. Men när jag berättade om min dröm för L så började han störtgråta. Aldrig i livet att jag åker ifrån dej sa han. Så jag tror inte att det kommer på tal. Inte den här gången iallafall. Jag får se till att göra minst en (eller ett par) resa själv med O innan han fyller två… Sen blir det ju väldigt mycket dyrare. Så trist att avståndet till Sverige är så pass långt att vi alltid måste tänka i pengar. 

Jag önskar att vi bara bodde i en annan stad och att det räckte med en bil- eller tågfärd med barnen och att vi kunde åka och hälsa på mormor och morfar oftare. Tänk att bara kunna sticka iväg en weekend när andan faller på. Jag kan verkligen sakna det där vardagliga, att kunna plocka upp telefonen och ringa mamma under dagen och bestämma träff för en fika. Ta vara på det ni som har era föräldrar nära!

Saknar och längtar ❤️

Åh vad jag längtar tills vi är återförenade igen. Sommar i Sverige med alla jag älskar, det är något helt oslagbart! 

Denna gång blir det dessutom med hela familjen jag åker. Och tre barn!! 

Jag får väldigt ofta frågan om detta är mitt första barn, när jag svarar nej – det är mitt tredje blir folk minst sagt förvånade…  Och det får jag väl ta som en komplimang antar jag. Att jag inte (ännu) ser ut som en trött trebarnsmamma. 

Men det kommer säkert 😜 Tröttheten alltså. 


Bilder från sommaren 2015:



Nytt till bebis och genustänk

bugaboo-buffalo-grey-melange-trailored-fabric-set-4_1.jpg

 

Vi har sedan tidigare en Bugaboo Buffalo som jag är jätte-nöjd med. Vi köpte den när A skulle födas så den är cirka 4 år gammal vid det här laget och har hängt med tvärs och kors över jordklotet… Något som syns 😉 Suffletten i färgen blågrön petrol har blekts otroligt, förmodligen pga den starka solen här på Nya Zeeland. Och sen har gummiskydden på både handtag och bygel antingen skavts eller bitits (!) av.

Så därför har jag beställt en ny sufflett och lock till liggdelen i färgen Grey Melange. Samt nya skydd i läderimitation till handtag och bygel. Och i natt klockan tre när jag inte kunde sova fick jag ett ryck och klickade hem en åkpåse från Elodie. Jag såg på en blogg att dom hade 25 procent rea på Elodies hemsida, från 1400 till 999 men efter att ha klickat runt lite till hittade jag exakt samma åkpåse för 625 kr på Babyland! Som hittat ju 🙂

 

fusak-beduin__1000x1000m.jpg

 

Nu hoppas jag bara att den inte är så stark rosa som den ser ut på en del bilder utan mer den ljusa gammelrosa/persikofärg med gråa och blåa inslag som på bilden ovan. Nya Zeeland är inte alls så öppetsinnat som Sverige när det gäller färger osv till bebis. Klär du ditt barn i rosa eller lila här tar ALLA för givet att det måste vara en tjej… Visst skulle jag kunna vara banbrytande och trotsa den trenden helt men ärligt talat vill jag inte att mitt barn ska behöva vara nån försökskanin.

Jag tycker ofta att det verkar ligga mer hos föräldrarna, att dom vill sticka ut och minsann visa att dom vågar vara annorlunda genom att sätta på sin son en klänning och skicka honom till förskolan. Alltför att han sen ska behöva stå där själv utan föräldrarnas stöd och försvara sej mot äldre kompisar skratt och kommentarer. Tänk den krossade självkänslan hos ett lyckligt ovetande barn!

Nä, där tycker jag faktiskt att vi som föräldrar har ett ansvar. Jag skulle absolut låta min son testa nagellack eller klänningar hemma om han ville det men ”varna” honom för reaktionerna om han valde att bära det till skolan. Så att han är förberedd, för hur ska ett barn veta om samhällets djupt rotade normer? Jag är medveten om att detta innebär en paradox, för hur ska normerna nånsin försvinna om vi uttalar dom och därmed bekräftar dem…

Men personligen känner jag ändå att det är mitt ansvar att skydda mitt barn och inte utsätta dem för onödig negativ uppmärksamhet som dom dessutom inte är förberedda för. Oj, detta inlägg bar visst iväg åt ett annat håll än jag planerat! Jag skriver sällan om såna här saker då jag vet att det kan bli ramskri men det här står jag för.

Berätta gärna hur ni tänker 🙂

Swedish Delivery!

Titta vad som kom med posten idag! En tidig julklapp från min ÄLSKADE vän M i Sverige:

 

 

Jag blev så fantastiskt glad och väldigt överraskad! Ett paket bara sådär 🙂 Det gjorde verkligen min dag, eller ja hela helg faktiskt. Tack än en gång M!

Att få slänga mej i soffan efter att barnen somnat och njuta av svensk choklad och härliga magasin, finns det nåt bättre? Nä jag tror inte det! Passande nog så är det C:s jobbhelg men nu gör det inte lika mycket, jag har sällskap i soffan ändå 😉

En kväll eller två ifrån varandra gör bara gott för förhållandet tycker jag men sen vill jag ha hem min man. Jag skulle inte kunna ha det som några av mina vänner här, att ha en man som jobbar borta på oljerigg eller i gruva och är borta 5-8 veckor i sträck, hemma 4 veckor och sen åker igen – året om.

Jag förstår att det handlar om en livstil man valt och uppoffringar som kommer med det men nej, det skulle inte vara värt det för mej. Allra helst då jag inte har nån annan familj än C här. Jag såg förresten en sån fin film igår, The Hollars. Se den om ni vill reflektera över livet och gråta en skvätt!

 

 

 

 

Att fokusera på det positiva

När jag vaknade i måndags morse kändes det ärligt talat lite motigt att en hel vecka låg framför mej, utan mamma här. För oj vad jag har satt värde på hennes hjälp! Jag har varit en mycket gladare mamma, med mer tålamod och som inte stressat lika mycket. Det har inneburit ett sånt lugn för mej att veta att om det kör ihop sej så finns det någon tredje person där som kan hjälpa till.

Nu pratar jag alltså om dagar när C är nere på farmen, ett av barnen är sjuka tex och jag har en klient att träna eller Mama Boot Camp. Eller bara lyxen att kunna åka och handla med ett barn, medan mamma tex stannade kvar med L på simningen, eller en annan gång satt kvar med barnen i bilen så jag slapp släpa med mej två trötta barn in på mataffären.

Plus att ha möjlighet till barnvakt så att jag och C kunde gå på bio eller ut och äta utan att behöva betala hundratals kronor till barnvakten. Såna saker betydde så himla mycket för mej! ”Små” saker som kanske andra som har sina familjer nära tar för givet.

Samtidigt bestämde jag mej igår för att vända på det hela, att fokusera på det positiva och allt jag har att vara tacksam för. För det är mycket! Och att i tre veckor ha fått dela det med min älskade mamma är jag så glad över. Vi känner båda att den här resan var en början på något nytt. Det är meningen att vi ska få ha mer tid tillsammans, inte bara när jag kommer till Sverige utan mamma vill hit igen och det är jag så himla glad över att höra!

Att ta beslutet att bosätta sej utomlands och bilda familj är knappast ett beslut som sker på en natt, det sker ju ofta successivt och det är väl egentligen inte förrän efteråt man förstår innebörden av sitt beslut. Det är ingen lätt sak att göra, jag har haft sån hemlängtan stundtals att det värkt i hjärtat, många tårar har fällts och oräkneliga födelsedagar och andra viktiga bemärkelsedagar hos familj och vänner har missats för att jag befunnit mej på andra sidan jorden. Samtidigt så är jag  väldigt nöjd med det liv jag lever. Jag skulle nog inte göra någonting annorlunda även om jag fick en andra chans. Gråtit lite mindre kanske. För allt löser sej i slutändan.

Vad vill jag egentligen ha sagt med det här inlägget…. Jo, ta vara på din familj och dina vänner. Oavsett om dom bor runt husknuten, i en annan stad eller på andra sidan jordklotet. Uppskatta dem och tala om för dem hur mycket dom betyder!

 

 

Ovan saker gick jag och funderade på igår medan jag hajkade uppför Queenstown Hill. 

img_0371

img_0383

img_0372

img_0375

img_0376

img_0380

img_0378

img_0382