Update from Dubai

Var ska jag börja? Den 17 timmar långa flygresan är avklarad och gick över förväntan och faktiskt mycket snabbare(!) än jag trott. Barnen var fantastiska – dom har verkligen blivit resvana av att ha två föräldrar från olika sidor av jorden. Jag lyckades tillochmed kolla på en och en halv film! Även om jag aldrig såg slutet på nån av dem haha. 

Dock har L:s hosta kommit tillbaka och tyvärr med råge. Precis det jag var orolig för, han har insjuknat igen och nu verkar det som att det är antibiotika som gäller för honom också. C har precis avslutat sin kur. L har inte feber men hostan är så pass att jag ändå känner att vi måste göra något. Livet med barn! Alltid är det någon/något man oroar sej över. 

Vårt hotell är iallafall jättefint och har en underbar spaavdelning som jag och C testade igår. Vi tog båda en timmes massage som var så skön! Jag somnade på slutet och visste knappt var jag var när jag vaknade. Jag hade O med i vagnen och han sov i 1,5 timme utan ett knyst. Jag tror han också njöt av den stillsamma, dunkla atmosfären inne på spaat. 

Ute är det 41 grader och stekhett så vi har inte spenderat många minuter utomhus. C tog med barnen till poolen (30 grader) så dom fick bada en kort stund medan jag fick min massage. Perfekt uppdelning! 

Nu är klockan fyra på morgonen och vi försöker få barnen att komma till ro så vi kan sova en stund och sen gå ner till den efterlängtade frukostbuffén! Vi sov över middagen igår så det är ett hungrigt gäng som kommer hänga på låset till restaurangen klockan sex 😊


Det närmar sej avresa… 

Jag känner alltid att det vore perfekt med en dag till på sej när det gäller att packa och fixa iordning allt inför en långresa. Men ändå är vi hyfsat i fas tycker jag. 

Idag har jag skurat hela köket, alla lådor, kylskåp och frys medan C fokuserat på garaget, bilar och vedhuggning. Väldigt könsstereotypt i know. Men jag slipper helst att hugga ved 😜 

Har även bytt sängkläder och tvättat tvättat tvättat. Samt packat såklart. Och gjort plats i vår garderob så våra gäster har nånstans att hänga sina kläder. Det är ju helt klart det här med att vi ska ha hyresgäster som tar det hela till en ny nivå. Men det är ju självvalt så jag ska inte klaga (bara lite) och det inbringar ju en välkommen peng till reskassan/biljetter. 

Det som är kvar imorgon är en sista finjustering av allas väskor, vad som ska ligga var etc. Sen ska vagnen packas ihop och badrummen städas ur så snart vi har duschat och gjort oss klara. Sängarna ska bäddas om och all torr tvätt vikas. Alternativt knölas ner i nån påse! Beror på hur mycket tid jag tycker att vi har 😜 

Vi ska även lyfta ut skötbordet i garaget för att göra lite mer plats i vårt badrum. Klockan 15.40 går vårt plan så vi lär väl vara på flygplatsen kring tvåtiden. Första flygresan är inrikes då vi flyger upp till Auckland och sen till Dubai därifrån. 

C:s mamma och pappa kommer och hälsar på oss i Auckland. Vi är bara där strax över två timmar så det blir ett kort möte men dom tyckte att det var bättre än ingenting 😊 En bonus är att vi får hjälp med packningen mellan terminalerna! 

Idag gick jag på en promenad när O skulle sova. Första promenaden på en hel vecka! Precis vad jag behövde 💙

Nu är det som vanligt när jag bloggar, dags att sova.

Night Night!

Tillbaka på mattan!

Idag tog jag mej tid (och hade ork) att återvända till yogamattan för en halvtimmes pass här hemma. SÅ otroligt skönt och välbehövligt. 

Jag har varit minst sagt stressad de senaste dagarna. Över att jag/vi inte ska bli friska och över allt som ska hinnas med innan tisdag. Fick ett mindre nervöst sammanbrott idag då det kändes som det var ungar överallt (rätt sant ändå) och jag inte kom nånstans med varken packande eller städandet. 

Men sen tog jag några djupa andetag och la i en ny växel. Barnen hjälptes åt och så röjde vi undan leksaker och fick alla ytor fria från krimskrams och jag kunde äntligen få bättre överblick. Inse vad jag faktiskt fått gjort och se vad som är kvar. Jag fungerar verkligen så, är det extremt rörigt runtom mej så blir jag även splittrad i tanken. Nån som känner igen sej?

Sen kom C hem med takeaways så jag slapp iaf tänka på att laga middag. Imorgon ska jag och C hjälpas åt och se till att huset är helt i ordning och att allt är packat och klart inför tisdag. Vi har även en del bankärenden att reda ut. Tydligen har våra nya mastercards skickats ut till fel adress och därför blivit återsända. Och nu fungerar inte våra nuvarande kort! Så jäkla dålig tajming med två dagar kvar till resan. Gaaah! Vet faktiskt inte hur vi ska lösa detta, men vi ska ringa vår bankmanager imorgon och se vad dom kan göra. 

Nu ska jag SOVA och försöka lägga ner precis allt som snurrar i huvudet. Det ska trots allt bli himla härligt att komma iväg även om det är mycket fix så här innan. 

Night Night 💕 

Half way there



Jag vaknade imorse utan röst och kände helt ärligt att nä, nu skiter vi i det här med att resa till Sverige. Jag orkar inte med alla envisa sjukdomar som verkar förfölja oss, förberedelser av hus, packning och stress. 

Men det var en övergående känsla. Var bara tvungen att tänka just det när jag vaknade efter en natt av hostande och sen upptäcka att jag dessutom tappat rösten. Dagen blev iaf bättre. Jag och A lämnade av L skolan och tog sen en fika innan det var dags för A:s simlektion. Efter simningen lämnade jag henne hos min vän D som var så gullig och var barnvakt så jag kunde göra ett andra försök att åka till frisören. Dock bara för färgning, klipptid har jag inte förrän på lördag. 

När jag kom fram hade min frisör(ska) Lauren köpt en morotskaka (som plåster på såren för att hon bokat fel datum) som stod och väntade på mej. Den var sjukt god! Och tur var väl det att jag fick i mej en morotskaka förutom den smoothie jag hade med mej, jag blev nämligen kvar i nära 3 timmar. O var en sån liten stjärna under hela tiden! Han satt i mitt knä, charmade salongtjejerna med leenden, jag ammade, bytte en blöja och sen sov han två gånger. 

Lilla älskling. Jag är så kär i honom att det finns inte 💙 Jag njuter verkligen av bebistiden den här gången, även om det stundtals är minst sagt fullt upp med tre barn så sätter jag sånt värde på alla stunder jag och O får tillsammans. Och alla fina stunder jag får med alla tre barn såklart. 

Trots sjukdomar, sömnbrist och ibland känslan av att inte räcka till så känns det så himla komplett med tre barn. Jag är så lycklig över att O kom till oss! 

Mysig morgon med mina söner

Ibland är det så att jag nästan måste nypa mej i armen över att jag har tre så otroligt fina barn. TRE stycken! Jag har nog inte riktigt förstått att jag är trebarnsmamma. Känner mej ju knappt vuxen ibland (se bildbevis nedan). Andra gånger känner jag mej extremt gammal… haha. Beror på dagsformen!

Jag älskar mina barn över allt annat här i världen och är så glad över att jag fått bli mamma till just dem. Jag lär mej nya saker av dem varje dag, både om mej själv och sättet dom betraktar världen på.

Just idag fick jag en mysig morgon tillsammans med L, och O var såklart med på ett hörn han med. Jag insåg hur mycket jag saknat att få spendera tid ihop bara jag och L, min älskade förstfödde. Det brukade ju vara vi två mot världen. I hela 2,5 år låg fokus bara på honom, sen kom lilla A och exakt 4 år senare föddes O. Nu är det väldigt sällan jag och L får kvalitetstid tillsammans bara han och jag. Det måste jag ändra på, vi behöver den tiden tillsammans. Det märks så tydligt på hur nöjd han blir. Och jag med!

När vi är i Sverige hoppas jag vi kan dela upp oss då och då så att alla barnen kan få lite välförtjänt egentid med både oss föräldrar och deras morföräldrar. Åh jag längtar så galet mycket till Sverige! Barnen också ska tilläggas. C är inte riktigt lika exalterad… Fast jag vet att han också kommer njuta av att få lite miljöombyte. Kunde man bara minska flygtiden med ett dygn så skulle det vara perfekt 😉

 

Jag och L åt brunch på det mysiga caféet The Boat Shed som ligger nere vid sjön. Jag beställde Eggs Benedict och en soy cappuchino medan L valde scrambled eggs och varm choklad. Vi var helnöjda båda två! Innan dess var vi på biblioteket där L hittade en Minecraft-bok. Är det spelet lika populärt i Sverige?

 




Sommarminnen

Jag längtar så galet mycket efter sol och värme just nu. En solresa skulle inte sitta fel! Jag hoppas att Sverige kommer bjuda på härlig sommarvärme när vi kommer hem i juli. 

Annars lär ju Dubai göra det. Vi har två nätter och tre hela dagar där på vägen över. Vi vill blandannat hinna med att besöka ett känt vattenland samt åka upp i världens högsta byggnad, Burj Kahlifa. Appropå Dubai så måste jag boka hotell, det har jag inte gjort ännu. 

Här är några härliga bilder från Noosa, Australien. Måste ha varit december 2013 om jag inte minns fel. Australien kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta ❤️ Det var ju där allt började. 



Saknar och längtar ❤️

Åh vad jag längtar tills vi är återförenade igen. Sommar i Sverige med alla jag älskar, det är något helt oslagbart! 

Denna gång blir det dessutom med hela familjen jag åker. Och tre barn!! 

Jag får väldigt ofta frågan om detta är mitt första barn, när jag svarar nej – det är mitt tredje blir folk minst sagt förvånade…  Och det får jag väl ta som en komplimang antar jag. Att jag inte (ännu) ser ut som en trött trebarnsmamma. 

Men det kommer säkert 😜 Tröttheten alltså. 


Bilder från sommaren 2015:



Sunday Lunch

Idag har vi en soft söndag. Något min kropp verkligen behöver då det var full fart hela dagen igår. Fast lite har vi gjort, jag har varit ute på en cykeltur runt Jacks Point och sen åkte vi in till stan och åt lunch. Men efter det orkade jag inget mer. Det blåste storm inne i stan så varken minigolf eller lekpark kändes ett dugg lockande. Vi tittade i ett par affärer och sen gick vi tillbaka mot bilen.

 

Något L som synes inte var särskilt nöjd med…

Men morfar lyckades lura fram ett litet leende!

Och när jag påminde barnen om den nybakade kladdkakakan som väntade hemma blev det jubel!

Nu är vi hemma och har fikat, vilat en stund (jag) och nu hoppar ungarna trampolin med grannkillen och pappa kollar på super-crossen från San Diego. Jag borde ju kolla jag också, vem vet – kanske skymtar jag C i publikhavet 😉 C ringde imorse från arenan och sa hur surrealistiskt det kändes att vara där. Han har ju drömt om att titta på Super Cross i USA sen han var liten typ. Så det unnar jag honom verkligen!

Att drömma sej bort

Jag sitter här med en härligt krämig latte och drömmer mej bort med ett resemagasin. (Dina tidningar räcker än M!) Känner att jag får ”travel itch” när jag läser om alla underbara resmål som finns. Mina ögon dras dessutom till allt annat än barnvänliga destinationer… barnfria lyxhotell i vid Lake St Clair i Tasmanien och underbara Villas ute i vattnet på Gasfinolhu Island Maldiverna  var det jag fastnade vid.

Lika mycket som jag kan längta efter en semester hela familjen, lika mycket ser jag fram emot att resa med C när barnen är äldre. Tänk att ligga på en kritvit paradisö med en drink i handen och blicka ut över kristallblått vatten, det är något jag skulle vilja just NU.

 

 

Att fokusera på det positiva

När jag vaknade i måndags morse kändes det ärligt talat lite motigt att en hel vecka låg framför mej, utan mamma här. För oj vad jag har satt värde på hennes hjälp! Jag har varit en mycket gladare mamma, med mer tålamod och som inte stressat lika mycket. Det har inneburit ett sånt lugn för mej att veta att om det kör ihop sej så finns det någon tredje person där som kan hjälpa till.

Nu pratar jag alltså om dagar när C är nere på farmen, ett av barnen är sjuka tex och jag har en klient att träna eller Mama Boot Camp. Eller bara lyxen att kunna åka och handla med ett barn, medan mamma tex stannade kvar med L på simningen, eller en annan gång satt kvar med barnen i bilen så jag slapp släpa med mej två trötta barn in på mataffären.

Plus att ha möjlighet till barnvakt så att jag och C kunde gå på bio eller ut och äta utan att behöva betala hundratals kronor till barnvakten. Såna saker betydde så himla mycket för mej! ”Små” saker som kanske andra som har sina familjer nära tar för givet.

Samtidigt bestämde jag mej igår för att vända på det hela, att fokusera på det positiva och allt jag har att vara tacksam för. För det är mycket! Och att i tre veckor ha fått dela det med min älskade mamma är jag så glad över. Vi känner båda att den här resan var en början på något nytt. Det är meningen att vi ska få ha mer tid tillsammans, inte bara när jag kommer till Sverige utan mamma vill hit igen och det är jag så himla glad över att höra!

Att ta beslutet att bosätta sej utomlands och bilda familj är knappast ett beslut som sker på en natt, det sker ju ofta successivt och det är väl egentligen inte förrän efteråt man förstår innebörden av sitt beslut. Det är ingen lätt sak att göra, jag har haft sån hemlängtan stundtals att det värkt i hjärtat, många tårar har fällts och oräkneliga födelsedagar och andra viktiga bemärkelsedagar hos familj och vänner har missats för att jag befunnit mej på andra sidan jorden. Samtidigt så är jag  väldigt nöjd med det liv jag lever. Jag skulle nog inte göra någonting annorlunda även om jag fick en andra chans. Gråtit lite mindre kanske. För allt löser sej i slutändan.

Vad vill jag egentligen ha sagt med det här inlägget…. Jo, ta vara på din familj och dina vänner. Oavsett om dom bor runt husknuten, i en annan stad eller på andra sidan jordklotet. Uppskatta dem och tala om för dem hur mycket dom betyder!

 

 

Ovan saker gick jag och funderade på igår medan jag hajkade uppför Queenstown Hill. 

img_0371

img_0383

img_0372

img_0375

img_0376

img_0380

img_0378

img_0382