Det närmar sej avresa… 

Jag känner alltid att det vore perfekt med en dag till på sej när det gäller att packa och fixa iordning allt inför en långresa. Men ändå är vi hyfsat i fas tycker jag. 

Idag har jag skurat hela köket, alla lådor, kylskåp och frys medan C fokuserat på garaget, bilar och vedhuggning. Väldigt könsstereotypt i know. Men jag slipper helst att hugga ved 😜 

Har även bytt sängkläder och tvättat tvättat tvättat. Samt packat såklart. Och gjort plats i vår garderob så våra gäster har nånstans att hänga sina kläder. Det är ju helt klart det här med att vi ska ha hyresgäster som tar det hela till en ny nivå. Men det är ju självvalt så jag ska inte klaga (bara lite) och det inbringar ju en välkommen peng till reskassan/biljetter. 

Det som är kvar imorgon är en sista finjustering av allas väskor, vad som ska ligga var etc. Sen ska vagnen packas ihop och badrummen städas ur så snart vi har duschat och gjort oss klara. Sängarna ska bäddas om och all torr tvätt vikas. Alternativt knölas ner i nån påse! Beror på hur mycket tid jag tycker att vi har 😜 

Vi ska även lyfta ut skötbordet i garaget för att göra lite mer plats i vårt badrum. Klockan 15.40 går vårt plan så vi lär väl vara på flygplatsen kring tvåtiden. Första flygresan är inrikes då vi flyger upp till Auckland och sen till Dubai därifrån. 

C:s mamma och pappa kommer och hälsar på oss i Auckland. Vi är bara där strax över två timmar så det blir ett kort möte men dom tyckte att det var bättre än ingenting 😊 En bonus är att vi får hjälp med packningen mellan terminalerna! 

Idag gick jag på en promenad när O skulle sova. Första promenaden på en hel vecka! Precis vad jag behövde 💙

Nu är det som vanligt när jag bloggar, dags att sova.

Night Night!

Äntligen helg! 

Vilken vecka det varit. Jag är så himla glad över att det äntligen är helg! Har visserligen galet mycket att förbereda här hemma men det ska bli så skönt med sovmorgon och slippa flänga så fasligt mycket. 

Sjukdomsläget då? Jag har lite mera röst nu ikväll än vad jag hade igår och imorse och jag hostar inte så farligt mycket. Dock har jag överkonsumerat halstabletterna ”strepsils” så pass att jag fick världens magont idag. Så jag ska lugna mej lite med dom i fortsättningen och dricka mer citron- och ingefärsdryck istället.

C:s hosta börjar också lägga sej även om han får ordentliga attacker om han pratar för mycket. Barnen är okej. O fick sitt vaccin idag och det var inte alls lika farligt som senast. Han grät mindre och lugnade sej snabbare. Jag lät bli att titta in i hans ögon när han fick sprutan, istället la jag min kind mot hans – något han gillar och som får honom att känna sej trygg. På så sätt slapp jag se den där förtvivlade och ofta skräckfyllda blicken när dom får sprutan. Ett tips till andra föräldrar! 

Nu hoppas jag på en god natts sömn och sovmorgon! 

Tremånadersvaccin – fler biverkningar?

Jag behöver råd! Har ni som är småbarnsföräldrar och vaccinerat era barn, upplevt att tremånadersvaccinet gett ”värre” biverkningar än den första omgången vaccin vid 6 veckor? Jag kommer inte ihåg exakt hur L och A reagerade dagarna efteråt mer än att sköterskan och läkarna (i rummen intill) aldrig haft nån som skrek så högt och länge vid spruttillfället som L. Han gjorde ett ordentligt intryck kan man säga…

O reagerade inte nämnvärt efter hans första vaccin. Något tröttare samma dag kanske. Nu är det alltså dags igen och jag vill vara säker på att vi slipper eventuella biverkningar när vi flyger på tisdag. Han är inbokad för vaccinet på fredag eftermiddag, det borde väl vara safe enough eller vad säger ni?

Nya hälsotrenden

 

Ingen har väl missat den nya heta drycken på caféer? Tumeric and Ginger Latte. Jag var förstås inte sen med att testa (älskar att prova nya grejer) och nu beställer jag ofta in en sån här om jag vill ha något värmande med en naturlig hälsoboost utan koffein. Gissar att dom finns i Sverige också eller har jag fel? Nån annan som testat?

 

 

Efter min Tumeric Latte ledde jag Boot Camp. 3 mammor kom idag 💕  Tillsammans med alla barnen fyller vi upp lokalen bra. Idag var sista gången innan vinteruppehållet, jag startar upp i September igen när det börjar bli lite mildare väder så vi kan vara utomhus.

 

 

Vi har haft en SÅ himla mycket bättre dag idag jag och O 💙

 

 

Jag har haft mera marginal och tagit det lugnare, sett till att han fått komma ut ur bilbarnstolen och ammas och sträcka på sej i tid, innan han hinner bli uttråkad. Alla ärenden har såklart tagit lite längre men varit så himla värt det.

 

 

Kolla bara på den här nöjda minen! Älskade barn. Jag lär mej saker utav dej varje dag.

Plats att andas 


Jag har sagt det förut och säger det igen, jag är så oerhört tacksam över att ha denna otroliga natur precis utanför dörren. Att komma ut och vandra är verkligen mitt sätt att koppla av, få chans att sortera tankarna och ladda om.

O gråter en hel del just nu och det tär på mej måste jag erkänna. Han blir stundtals alldeles otröstlig och det är en hemsk känsla att inte kunna trösta honom. Jag går sönder lite inombords varje gång han får en sån lång gråtattack. Jag har aldrig upplevt samma sak med L eller O, att dom gråter så häftigt att inget jag gör spelar någon roll eller hjälper. Det är verkligen fruktansvärt när det händer. 

Jag försöker förstås bena ut vad som är orsaken och jag tror helt klart att det är magen till en viss del, att han helt enkelt har ont. Jag har bestämt mej för att minska på mjölkprodukter nån vecka och se om det hjälper. Sen undrar jag om det nån annan ammande mamma som har erfarenheter av att kaffe ger dom små magknip? Jag älskar mitt kaffe men gör det så att O får ont i magen är det ju inte värt det. Jag dricker en latte på morgonen och ibland en efter lunch (nästan alltid single shot) så det är inga extrema mängder men det kanske är tillräckligt för en litens känsliga mage?!

Jag tror även att jag måste vara mer försiktig så att O inte hinner bli övertrött eller överstimulerad, då det verkligen påverkar honom negativt. Han kommer liksom till ett stadie där det är ”för sent” att få honom att somna, han har redan blivit så upprörd och sen eskalerar det bara. 

Detta innebär såklart en enorm stress för mej – särskilt när jag är själv och har ytterligare två barn att tänka på. Jag måste hela tiden ligga steget före och se till att O aldrig hinner bli ”för” trött eller upprörd. Det är lättare sagt än gjort vill jag lova. Känns som jag springer omkring med axlarna uppe vid öronen hela dagarna och får världens spänningshuvudvärk till följd.. 

Mina promenader är med andra ord viktigare än nånsin just nu. Med O i bärselen snarkandes tätt intill mej kan både han och jag slappna av – älskade lilla barn 💙

Enjoy the little things

Det måste jag ändå säga att jag är bra på. Jag älskar att sätta guldkant på vardagen, en frukost ute med en vän, en god fika hemma, ett spontansamtal till en kär familjemedlem eller en vän långt bort. Eller att unna mej ett nytt glossigt magasin vid storhandlingen – småsaker som gör min dag bättre helt enkelt!

Det behöver inte vara storslagna resor eller weekends away (även om det också är härligt att se fram emot förstås), utan mer att göra något varje dag som gör ditt liv lite härligare. Vissa dagar händer det av sej självt och andra gånger måste man verkligen anstränga sej för att hitta småsaker att glädjas över men det brukar jämna ut sej i slutändan.

Min onsdag so far har varit väldigt härlig. Jag hade en appointment vid Remarkables Physio men dom ringde och meddelade att min physio blivit sjuk, så istället mötte jag upp en vän för en mysig frukost. På vägen dit ringde mamma och vi planerade allt härligt vi ska göra tillsammans i Sverige! Så nära nu – wihoo! Mamma fick även chans att prata några ord med A innan jag lämnade av henne. A som längtar till Sverige så att hon håller på att gå i bitar. Varje dag pratar vi om hur många dagar det är kvar tills vi åker, hur länge vi kommer att vara borta och vad vi ska göra. Hon tröttnar aldrig.

Efter frukosten med D körde jag hemåt och värmde på en blåbärsmuffins från igår och drack en kopp te, helt i tystnad medan O sov – något han gör fortfarande. Så härligt! Nu ska jag däremot passa på att göra lite nytta. Ta tag i tvätt och disk och sen svara på en del mejl jag skjutit på samt kolla upp hyrbil för Sverige. Vi får se hur långt jag hinner innan min lille älskling slår upp sina blå!

 


Viktigt budskap på kudden bakom mej. Utifall jag skulle glömma bort 😉

Mama Boot Camp och borttappad nyckel

Jag hade förberett allt superbra för morgonens Boot Camp och haft en lugn morgon hemma då C skjutsade barnen till skola och förskola. Men sen på vägen in till stan inser jag att jag inte vet var nyckeln till lokalen är.

Eller jo jag vet att den sitter tillsammans med bilnyckeln och att bilnyckeln finns NÅGONSTANS i bilen, men inte var. Jag startar nämligen bilen med en knapp så behöver inte bilnyckeln så länge den finns med i väskan/ligger i bilen. Himla smidigt men även lätt att bli lite disträ med var nyckeln faktiskt är. 

Jag trodde den låg i skötväskan men icke. Efter att jag känt efter i alla 511 fack och bokstavligen tippat upp och med på den insåg jag att nyckeln inte låg där i. Prata om att jag blev lite lätt stressad då det bara var minuter innan passet skulle börja och det dessutom öste ned med regn. 

Jag sprang tillochmed ett varv runt byggnaden i ösregnet och kände på alla dörrar i hopp om att nån skulle vara öppen.  Det var dom inte. Sen tillbaka till bilen igen för ett sista försök. O grät och tre mammor stod tålmodigt och väntade. Jag var precis redo att ge upp men då hittar jag äntligen nyckeln som glidit ner under passagerarsätet! 

Till slut blev det ett svettigt cirkelpass och alla var nöjda och glada. Jag ammade O under uppvärmningen men sen satt han nöjt i babyskyddet och tittade på när vi mammor ”hoppade omkring”. Jag tror han fann det rätt roande 😊

 


O har likadant ”storkbett” i nacken som A ❤️ Det är väldigt vanligt, hela 30-50 av alla barn föds tydligen med liknande födelsemärken. Andra ställen de kan sätta sej är panna, näsa eller ögonlock. 

Frosty Mornings

Nu vaknar vi till frost så gott som varje morgon. Vintern är här! Ett annat säkert tecken på det är att skidbackarna uppe vid Remarkable Monuntains öppnar imorgon. Galet! Jag fattar inte var tiden försvinner. Det senaste året har gått så makalöst fort. 

Det känns som att det bara var några månader sen det var vinter och jag var gravid med lille O i magen. Åkte skidor fram till vecka 12 med honom, sen bar det ju av till Italien och min bästa väns bröllop. Efter det blev det inget mer skidåkande. 

Men nu är det alltså dags snart igen! Som jag längtar. Dock är det tveksamt om vi beger oss upp redan imorgon. För det första är jag ju inte frisk. Samt att jag tror att det kommer vara alldeles för mycket folk. Och för lite (riktig) snö. 

Bilder från i morse när jag, O och L promenerade ned till klubbhuset och mötte upp C och A för en fika. L fick vara hemma från skolan en dag till men A åkte till SITE som vanligt. 







Bebisgos

Jag ligger här med älskade O på bröstet medan barnen hoppar trampolin utanför huset. Egentligen borde jag vika berget av tvätt vid fotändan men det är mycket mysigare med bebisgos. 

Jag vaknade klockan tre i natt med ett dunkande huvud och halsont. Innan gryningen hade jag gjort slut på ett halvt paket näsdukar. Prata om att bli blixtsjuk! Hoppas att det går över lika snabbt som det kom… Barnen är också småhängiga. Inte tillräckligt för att vara hemma från skolan/förskola men vi skippade SITE idag.

Jag avskyr verkligen att vara sjuk men försöker se det positivt, bättre att det kommer nu än när det är dags att flyga till Sverige. Bara en månad kvar nu! Helt galet vad tiden går snabbt. 

Jag hade en tid med O hos en sacrocranial therapist idag och resultatet efter bara en gång måste ändå ses som rätt otroligt. Stackars O har varit alldeles låst i både rygg och nacke samt haft ett ömmande revben och axel. Inte konstigt att han skrikit när han lagts på rygg samt att han bara vill ligga på ena armen när jag bär honom. 

Efter behandlingen var O helt slut och sov 3,5 timmar i sträck! Den största skillnaden är hur mjuk han känns i kroppen nu. Jag hade nästan vant mej vid hans stela och kompakta kroppshållning och tänkt att det är kanske bara hur ”han är”. Samtidigt hade jag på känn att något inte stod rätt till, annars hade jag ju inte tagit kontakt med den här kvinnan. Något jag är så glad över nu.

Vi ska tillbaka på 2-3 till behandlingar innan han förhoppningsvis är helt återställd och smärtfri 💙

Uppdatering: efter att ha läst på ytterligare om Kraniosakral terapi vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Det är en väldigt mild behandling och på inget sätt skadlig men frågan är vad de riktiga effekterna egentligen är. Där verkar åsikterna gå isär. Jag kommer att ändå ge det en chans till. 

Today’s (angry) Mama

Så här har jag sett ut idag:


 

Min fina alldeles perfekta tjej och jag

 

 

Jag är lite upprörd just nu. A hade sin 4-års kontroll idag och allt gick toppen tills det var dags att mäta och väga. Jag sa till sköterskan att jag är medveten om att hon kommer ligga högt för vad som är normalt för hennes ålder, hon är ju ett huvud längre än alla sina vänner. Precis som L alltid varit. Och mycket riktigt, endast 8 procent av alla flickor är längre än A vid samma ålder. So far so good, detta visste jag ju.

Men när sköterskan kom till vikten tyckte jag hon uttryckte sej så jäkla klumpigt. Hon sa att endast 4 procent väger mer än vad A gör och att hon därmed räknas som ”overweight” men att ”she is heading towards OBESE”. Sen tar sköterskan fram ett papper där det står uppräknat alla grejer som man kan drabbas av som ett överviktigt barn; depression, mobbning, hjärtsjukdomar, diabetes osv. Alltså WTF!! Jag fick verkligen hålla mej från att inte bli riktigt förbannad. A är ett friskt fyraårigt barn som älskar mat och äter varierat och nyttigt från alla matgrupper, rör på sej dagligen och håller på med flera sporter.

Både jag och C var kraftigare än våra jämnåriga som barn och ända upp till tonåren men kolla på oss nu. Långa och smala är ju vad vi är idag. Något jag påpekade till sköterskan. Tänk att så fort någon står ut lite från mängden så ska det genast göras till en stor sak. Det har ju varit samma sak med barnens huvudomkrets när dom föddes. Även där har jag fått stått på mej och säga att det inte är något att oroa sej för, vi har stora huvuden i vår familj helt enkelt.

Jag förstår att sköterskan bara gjorde sitt jobb och att dom är skyldiga att rapportera om någon ligger utanför skalan men säga att A snudd på har fetma var det dummaste jag hört. Jag fick sån jäkla lust att fråga vad sköterskan själv hade för BMI. Det var iaf inte lågt. Grrrr.

Hej från en arg mamma.