Det närmar sej avresa… 

Jag känner alltid att det vore perfekt med en dag till på sej när det gäller att packa och fixa iordning allt inför en långresa. Men ändå är vi hyfsat i fas tycker jag. 

Idag har jag skurat hela köket, alla lådor, kylskåp och frys medan C fokuserat på garaget, bilar och vedhuggning. Väldigt könsstereotypt i know. Men jag slipper helst att hugga ved 😜 

Har även bytt sängkläder och tvättat tvättat tvättat. Samt packat såklart. Och gjort plats i vår garderob så våra gäster har nånstans att hänga sina kläder. Det är ju helt klart det här med att vi ska ha hyresgäster som tar det hela till en ny nivå. Men det är ju självvalt så jag ska inte klaga (bara lite) och det inbringar ju en välkommen peng till reskassan/biljetter. 

Det som är kvar imorgon är en sista finjustering av allas väskor, vad som ska ligga var etc. Sen ska vagnen packas ihop och badrummen städas ur så snart vi har duschat och gjort oss klara. Sängarna ska bäddas om och all torr tvätt vikas. Alternativt knölas ner i nån påse! Beror på hur mycket tid jag tycker att vi har 😜 

Vi ska även lyfta ut skötbordet i garaget för att göra lite mer plats i vårt badrum. Klockan 15.40 går vårt plan så vi lär väl vara på flygplatsen kring tvåtiden. Första flygresan är inrikes då vi flyger upp till Auckland och sen till Dubai därifrån. 

C:s mamma och pappa kommer och hälsar på oss i Auckland. Vi är bara där strax över två timmar så det blir ett kort möte men dom tyckte att det var bättre än ingenting 😊 En bonus är att vi får hjälp med packningen mellan terminalerna! 

Idag gick jag på en promenad när O skulle sova. Första promenaden på en hel vecka! Precis vad jag behövde 💙

Nu är det som vanligt när jag bloggar, dags att sova.

Night Night!

Tillbaka på mattan!

Idag tog jag mej tid (och hade ork) att återvända till yogamattan för en halvtimmes pass här hemma. SÅ otroligt skönt och välbehövligt. 

Jag har varit minst sagt stressad de senaste dagarna. Över att jag/vi inte ska bli friska och över allt som ska hinnas med innan tisdag. Fick ett mindre nervöst sammanbrott idag då det kändes som det var ungar överallt (rätt sant ändå) och jag inte kom nånstans med varken packande eller städandet. 

Men sen tog jag några djupa andetag och la i en ny växel. Barnen hjälptes åt och så röjde vi undan leksaker och fick alla ytor fria från krimskrams och jag kunde äntligen få bättre överblick. Inse vad jag faktiskt fått gjort och se vad som är kvar. Jag fungerar verkligen så, är det extremt rörigt runtom mej så blir jag även splittrad i tanken. Nån som känner igen sej?

Sen kom C hem med takeaways så jag slapp iaf tänka på att laga middag. Imorgon ska jag och C hjälpas åt och se till att huset är helt i ordning och att allt är packat och klart inför tisdag. Vi har även en del bankärenden att reda ut. Tydligen har våra nya mastercards skickats ut till fel adress och därför blivit återsända. Och nu fungerar inte våra nuvarande kort! Så jäkla dålig tajming med två dagar kvar till resan. Gaaah! Vet faktiskt inte hur vi ska lösa detta, men vi ska ringa vår bankmanager imorgon och se vad dom kan göra. 

Nu ska jag SOVA och försöka lägga ner precis allt som snurrar i huvudet. Det ska trots allt bli himla härligt att komma iväg även om det är mycket fix så här innan. 

Night Night 💕 

Half way there



Jag vaknade imorse utan röst och kände helt ärligt att nä, nu skiter vi i det här med att resa till Sverige. Jag orkar inte med alla envisa sjukdomar som verkar förfölja oss, förberedelser av hus, packning och stress. 

Men det var en övergående känsla. Var bara tvungen att tänka just det när jag vaknade efter en natt av hostande och sen upptäcka att jag dessutom tappat rösten. Dagen blev iaf bättre. Jag och A lämnade av L skolan och tog sen en fika innan det var dags för A:s simlektion. Efter simningen lämnade jag henne hos min vän D som var så gullig och var barnvakt så jag kunde göra ett andra försök att åka till frisören. Dock bara för färgning, klipptid har jag inte förrän på lördag. 

När jag kom fram hade min frisör(ska) Lauren köpt en morotskaka (som plåster på såren för att hon bokat fel datum) som stod och väntade på mej. Den var sjukt god! Och tur var väl det att jag fick i mej en morotskaka förutom den smoothie jag hade med mej, jag blev nämligen kvar i nära 3 timmar. O var en sån liten stjärna under hela tiden! Han satt i mitt knä, charmade salongtjejerna med leenden, jag ammade, bytte en blöja och sen sov han två gånger. 

Lilla älskling. Jag är så kär i honom att det finns inte 💙 Jag njuter verkligen av bebistiden den här gången, även om det stundtals är minst sagt fullt upp med tre barn så sätter jag sånt värde på alla stunder jag och O får tillsammans. Och alla fina stunder jag får med alla tre barn såklart. 

Trots sjukdomar, sömnbrist och ibland känslan av att inte räcka till så känns det så himla komplett med tre barn. Jag är så lycklig över att O kom till oss! 

Utekväll, skridskoåkning och starbucksfika

Som varje år när ni hemma i Sverige firar midsommar så har vi Winterfest här i Queenstown. Det är en festival som firar att vintern är här skidsäsongen börjat. Den brukade vara hela 10 dagar men har nu kortats ned till ett weekend event på 4 dagar. Mycket bättre faktiskt. Nu är det mera koncentrerat med aktiviteter varje dag istället för som tidigare då de sista dagarna kändes mest som utfyllnad. 

Igårkväll åkte vi in för att titta på fyrverkerierna och äta middag på Novotel. Vi mötte upp flera vänner som också hade barn och kvällen blev så himla lyckad! God mat och vin, trevligt sällskap och nöjda barn. Vi var hemma vid halv tio vilket får ses som en helkväll med tre barn! 

Imorse tog vi en lång sovmorgon och och softade hemma tills efter lunch. Sen drog vi in till stan och åkte skridskor med barnen och avslutade med en fika på Starbucks. Så mysigt! Jag är verkligen som lyckligast när jag har hela min familj med mej och vi gör saker tillsammans ❤️ 

Mysig morgon med mina söner

Ibland är det så att jag nästan måste nypa mej i armen över att jag har tre så otroligt fina barn. TRE stycken! Jag har nog inte riktigt förstått att jag är trebarnsmamma. Känner mej ju knappt vuxen ibland (se bildbevis nedan). Andra gånger känner jag mej extremt gammal… haha. Beror på dagsformen!

Jag älskar mina barn över allt annat här i världen och är så glad över att jag fått bli mamma till just dem. Jag lär mej nya saker av dem varje dag, både om mej själv och sättet dom betraktar världen på.

Just idag fick jag en mysig morgon tillsammans med L, och O var såklart med på ett hörn han med. Jag insåg hur mycket jag saknat att få spendera tid ihop bara jag och L, min älskade förstfödde. Det brukade ju vara vi två mot världen. I hela 2,5 år låg fokus bara på honom, sen kom lilla A och exakt 4 år senare föddes O. Nu är det väldigt sällan jag och L får kvalitetstid tillsammans bara han och jag. Det måste jag ändra på, vi behöver den tiden tillsammans. Det märks så tydligt på hur nöjd han blir. Och jag med!

När vi är i Sverige hoppas jag vi kan dela upp oss då och då så att alla barnen kan få lite välförtjänt egentid med både oss föräldrar och deras morföräldrar. Åh jag längtar så galet mycket till Sverige! Barnen också ska tilläggas. C är inte riktigt lika exalterad… Fast jag vet att han också kommer njuta av att få lite miljöombyte. Kunde man bara minska flygtiden med ett dygn så skulle det vara perfekt 😉

 

Jag och L åt brunch på det mysiga caféet The Boat Shed som ligger nere vid sjön. Jag beställde Eggs Benedict och en soy cappuchino medan L valde scrambled eggs och varm choklad. Vi var helnöjda båda två! Innan dess var vi på biblioteket där L hittade en Minecraft-bok. Är det spelet lika populärt i Sverige?

 




Plats att andas 


Jag har sagt det förut och säger det igen, jag är så oerhört tacksam över att ha denna otroliga natur precis utanför dörren. Att komma ut och vandra är verkligen mitt sätt att koppla av, få chans att sortera tankarna och ladda om.

O gråter en hel del just nu och det tär på mej måste jag erkänna. Han blir stundtals alldeles otröstlig och det är en hemsk känsla att inte kunna trösta honom. Jag går sönder lite inombords varje gång han får en sån lång gråtattack. Jag har aldrig upplevt samma sak med L eller O, att dom gråter så häftigt att inget jag gör spelar någon roll eller hjälper. Det är verkligen fruktansvärt när det händer. 

Jag försöker förstås bena ut vad som är orsaken och jag tror helt klart att det är magen till en viss del, att han helt enkelt har ont. Jag har bestämt mej för att minska på mjölkprodukter nån vecka och se om det hjälper. Sen undrar jag om det nån annan ammande mamma som har erfarenheter av att kaffe ger dom små magknip? Jag älskar mitt kaffe men gör det så att O får ont i magen är det ju inte värt det. Jag dricker en latte på morgonen och ibland en efter lunch (nästan alltid single shot) så det är inga extrema mängder men det kanske är tillräckligt för en litens känsliga mage?!

Jag tror även att jag måste vara mer försiktig så att O inte hinner bli övertrött eller överstimulerad, då det verkligen påverkar honom negativt. Han kommer liksom till ett stadie där det är ”för sent” att få honom att somna, han har redan blivit så upprörd och sen eskalerar det bara. 

Detta innebär såklart en enorm stress för mej – särskilt när jag är själv och har ytterligare två barn att tänka på. Jag måste hela tiden ligga steget före och se till att O aldrig hinner bli ”för” trött eller upprörd. Det är lättare sagt än gjort vill jag lova. Känns som jag springer omkring med axlarna uppe vid öronen hela dagarna och får världens spänningshuvudvärk till följd.. 

Mina promenader är med andra ord viktigare än nånsin just nu. Med O i bärselen snarkandes tätt intill mej kan både han och jag slappna av – älskade lilla barn 💙

We did it!

Vi gjorde det! Tog oss upp till skidbackarna med tre barn och alla (förutom O då) fick åka. Jag känner mej faktiskt riktigt stolt över hur vi roddade all utrustning, avbyten med barnen, lunchbreaks, kisspauser och såklart amning och blöjbyten på O. 

Dessutom utan tjafs eller gräl, alla var glada och nöjda när vi körde hemåt igen efter cirka 4 timmar. Det var alldeles lagom. Jag åkte två runs i stora backarna, en med L och en helt själv. Båda gångerna vaknade O så det blev race nedför men det gjorde inget – jag gillar att åka snabbt 😋

Resten av tiden tillbringade jag framåtlutad i ”pizza slice” position med A framför mej i lilla backarna. Hon åkte utför hela 9 gånger! Fler gånger än nånsin tidigare, förra året var 3 åk det mesta hon orkade/ville. Två av gångerna hade jag O i bärselen och sprang/gick med A nedför. Att ha skidor och vara utan bebis var helt klart att föredra… 

L fick jag inte en enda bild på, han träffade flera av sina bästa kompisar uppe i backarna och var därmed svår att fånga på bild. Dom var inte still en minut utan tävlade i vem som kunde åka snabbast/göra coolast trick haha. Det är så roligt att se att dom redan är ett litet gäng från skolan som älskar samma sporter. Det är skidåkning, motocross och downhillcykling för hela slanten! Jag hoppas att A får uppleva samma sak när hon blir nåt år äldre och börjar skolan, ett gäng kompisar som delar hennes intressen 💕 




Enjoy the little things

Det måste jag ändå säga att jag är bra på. Jag älskar att sätta guldkant på vardagen, en frukost ute med en vän, en god fika hemma, ett spontansamtal till en kär familjemedlem eller en vän långt bort. Eller att unna mej ett nytt glossigt magasin vid storhandlingen – småsaker som gör min dag bättre helt enkelt!

Det behöver inte vara storslagna resor eller weekends away (även om det också är härligt att se fram emot förstås), utan mer att göra något varje dag som gör ditt liv lite härligare. Vissa dagar händer det av sej självt och andra gånger måste man verkligen anstränga sej för att hitta småsaker att glädjas över men det brukar jämna ut sej i slutändan.

Min onsdag so far har varit väldigt härlig. Jag hade en appointment vid Remarkables Physio men dom ringde och meddelade att min physio blivit sjuk, så istället mötte jag upp en vän för en mysig frukost. På vägen dit ringde mamma och vi planerade allt härligt vi ska göra tillsammans i Sverige! Så nära nu – wihoo! Mamma fick även chans att prata några ord med A innan jag lämnade av henne. A som längtar till Sverige så att hon håller på att gå i bitar. Varje dag pratar vi om hur många dagar det är kvar tills vi åker, hur länge vi kommer att vara borta och vad vi ska göra. Hon tröttnar aldrig.

Efter frukosten med D körde jag hemåt och värmde på en blåbärsmuffins från igår och drack en kopp te, helt i tystnad medan O sov – något han gör fortfarande. Så härligt! Nu ska jag däremot passa på att göra lite nytta. Ta tag i tvätt och disk och sen svara på en del mejl jag skjutit på samt kolla upp hyrbil för Sverige. Vi får se hur långt jag hinner innan min lille älskling slår upp sina blå!

 


Viktigt budskap på kudden bakom mej. Utifall jag skulle glömma bort 😉

Mama Boot Camp och borttappad nyckel

Jag hade förberett allt superbra för morgonens Boot Camp och haft en lugn morgon hemma då C skjutsade barnen till skola och förskola. Men sen på vägen in till stan inser jag att jag inte vet var nyckeln till lokalen är.

Eller jo jag vet att den sitter tillsammans med bilnyckeln och att bilnyckeln finns NÅGONSTANS i bilen, men inte var. Jag startar nämligen bilen med en knapp så behöver inte bilnyckeln så länge den finns med i väskan/ligger i bilen. Himla smidigt men även lätt att bli lite disträ med var nyckeln faktiskt är. 

Jag trodde den låg i skötväskan men icke. Efter att jag känt efter i alla 511 fack och bokstavligen tippat upp och med på den insåg jag att nyckeln inte låg där i. Prata om att jag blev lite lätt stressad då det bara var minuter innan passet skulle börja och det dessutom öste ned med regn. 

Jag sprang tillochmed ett varv runt byggnaden i ösregnet och kände på alla dörrar i hopp om att nån skulle vara öppen.  Det var dom inte. Sen tillbaka till bilen igen för ett sista försök. O grät och tre mammor stod tålmodigt och väntade. Jag var precis redo att ge upp men då hittar jag äntligen nyckeln som glidit ner under passagerarsätet! 

Till slut blev det ett svettigt cirkelpass och alla var nöjda och glada. Jag ammade O under uppvärmningen men sen satt han nöjt i babyskyddet och tittade på när vi mammor ”hoppade omkring”. Jag tror han fann det rätt roande 😊

 


O har likadant ”storkbett” i nacken som A ❤️ Det är väldigt vanligt, hela 30-50 av alla barn föds tydligen med liknande födelsemärken. Andra ställen de kan sätta sej är panna, näsa eller ögonlock. 

”You swedes eat so healthy”

Min otroligt söta shoppingmaskot. Han tyckte att det var sådär kul att ligga i kundvagnen men höll ut genom hela affären tills vi kom till kassan. Då fick jag bära honom.


Känns som jag springer in på en mataffär var och varannan dag. Jag borde väl planera bättre men trots att att jag nästan jämt har med mej en lista så är det alltid något som glöms bort eller tar slut. Idag var det maskindiskmedel vi behövde men som vanligt kom lite annat med hem också.

Jag fick kommentaren i matkön ”you swedes always eat so healthy” från kunden före. En man jag aldrig sett förr. Jag blev så paff att jag inte kom mej för att fråga hur det kom sej att han kände igen svenska (jag hade A med mej så jag pratade på svenska) utan sa istället att kolla, bland broccoli och frukt gömmer sej två chokladkakor! Men det var mörk choklad ”so still healthy” tyckte mannen. Haha lite kul ändå. 

Det är något jag gillar med Queenstown. Människor kommer från alla jordens hörn och är generellt väldigt öppna och trevliga. Om du vill så finns det alltid chans för lite småprat och en ny bekantskap när du är ute och gör dina vanliga ärenden. Queenstown står aldrig still utan du ser alltid nya människor! En mysig småstad med storstadspuls.