En söndag som började bra men slutade hemskt…

Verkade som jag jinxade det totalt genom att skriva att jag och barnen fått in en bra rutin hemma. Efter en dag som var toppen på alla sätt så bestämde sej barnen för att fixa översvämning i badrummet. Efter att dom badat så lämnade dom båda kranarna i handfaten på och tryckte ned propparna och gick sen ut och stängde dörren. Jag var helt ovetande, hjälpte dom att torka sej och sätta på pyjamaserna och sen satte vi oss vid bordet och åt middag. Allt medan kranarna stod på för fullt i badrummet och vattnet fyllde upp dom stora lådorna under handfaten till bredden. För att inte tala om golvet. Och heltäckningsmattan utanför badrummet.

Plötsligt vid matbordet säger L att det är en massa vatten på golvet i badrummet. Sådär som när A lämnade kranen på en gång. (Ja, samma sak har hänt tidigare!! Dock var A så otroligt upprörd och skamsen den gången att vi inte blev särskilt arga på henne. Dessutom var C hemma och vattnet hann inte vara på lika länge som igår). 

Jag trodde honom inte först. Sa att du skojar väl?? Sen springer jag till badrummet och synen där inne vill jag inte önska någon. Det var vatten upp till mina fotknölar!! Och vi har liksom inte ens en tröskel som i svenska hus, utan heltäckningsmattan börjar direkt utanför. För att inte tala om badrumsskåpet/lådorna som är gjorda av trä och nu var helt överfyllda med vatten. Jag fick en sån otrolig panik att jag bara skrek rätt ut. Tappade det totalt. 

Visste liksom inte var jag skulle börja. Förutom att stänga av kranarna då. Stackars O började såklart gråta mitt i allt, och ja A och L också när dom fattade allvaret i vad dom gjort. Tre gråtande barn och en skrikande mamma. Herregud vilket kaos det var. 

Jag sprang ut i garaget och hämtade en hink som jag använde som en skopa för att tömma lådorna (dom är stora och tunga även utan vatten i),  jag fick tag i en mopp som jag använde för att svepa in vattnet i duschen och sen använde jag säkert 10 badlakan för att torka lådor, mattan utanför badrummet och golvet. Mitt i allt är jag tvungen att amma O som är alldeles ifrån sej. Samtidigt har jag en unge i varje sovrum som gråter och intygar att dom ”never never never ever will do it again”. 

Det var allt annat än en trevlig lugn söndagskväll. Jag som nästan aldrig har huvudvärk tog en värktablett när barnen somnat då mitt huvud fullkomligt dunkade från stressen. Fy. Jag har aldrig varit så arg på mina barn som igår. 

Som en himla kontrast kommer här bilder från timmarna innan. Ännu ett exempel på hur jag kan styra vad som visas upp i bloggen. Jag hade ju kunnat välja att bara visa bilderna och skippat badrumsincidenten så hade ni trott att min söndag varit helt perfekt. Men jag ger hellre en verklig bild, så som livet (med småbarn) faktiskt är. Upp och ner! 

                    Lugnet före stormen…

 


3 reaktioner till “En söndag som började bra men slutade hemskt…

  1. Och Emma.. Älskade…Du blir prövad…Men hör, du agerade helt otroligt bra, i detta läge… Du hade rätt att bli arg, och misstänker att detta aldrig händer igen… Och att prata om hur du agerade så rätt i denna situation, med att ta massor med badlakan som suger extremt och sen golvmopp för att få vattnet in i duschen där det kunde rinna undan…+ att du fick akutamma lille Oliver….Ja dom här två raringarna, skulle nog testa, och glömde sen bort vad dom gjort… vilken tur att du ändå upptäckte detta i tid…Ja detta blir till minnen , och nu gjort.. Och hoppas ni hittar tillbaka till era bra rutiner igen, och det vet jag att ni gör…..Och för att i efterhand vara glad att ni inte hade en övervåning det hänt på, vad som kunnat bli med vattenskador i golv och tak som måste rivits upp….Ja ibland måste man bara landa och tänka, det hade kunnat vara värre…..Älskar er….. Ja och så här kan verkligen livet se ut som mamma , och när man minst anar… Stor kram och som du säger att dela med sig detta kan nog få fler att känna igen sig, för det är precis sånt här som händer hela tiden med barn på upptäcksfärd i vuxenlivet… Så som nån citerat, att det största viktigaste jobbet och svåraste är att vara en bra Förälder i alla sammanhang….Men i slutändan ändå det bästa här i livet……………. Mamma……

  2. Förlåt för att jag inte kommenterar det du har skrivit i inlägget, för jag är helt betagen av de vackra bilderna du har lagt ut.

    Är det ert hus?! Herregud så vackert beläget det ligger. Det ser verkligen ut som en dröm!

    1. Du behöver inte be om ursäkt, det är fritt fram att kommentera vad som helst 😊😘 Ja det är vårt hus ❤️ och vi är verkligen lyckliga och tacksamma att bo här. Med nysnö på bergstopparna är det extra vackert!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s